En låt! Ge mig en låt!

Nu börjar sista rycket innan sommaren, de sista veckorna när man vacklar runt i korridorerna och mumlar för sig själv för att inte tappa allt man håller i huvudet. Som examensuppgift för en av de två kurserna vi haft detta år ska vi presentera en låt, som vi ska lära ut till en grupp. Till detta ska finnas en presentation i Keynote, en inspelning i Garageband, ett arr i Sibelius, en käck filmsnutt i IMovie, och färdigheter i piano, gitarr, bas, trummor och sång.

Fine. Det kan jag fixa.

MEN VAD SKA JAG VÄLJA FÖR LÅT?

/Elin

Upp i solen, ner i en pizza

Då var en inspelningsdag äntligen till ända. Den som jag preppat för från och till sedan förra veckan och varit lite stressad över och i slutändan sett fram lite emot. Det ska bli fyra korta reklamfilmer för Texas Longhorn (oj vad jag älskar att få se insidan på företag under filminspelningsomständigheter!) och jag fick äran att vara inspelningsledare. Fast jag hade också hand om rekvisita. Och lite kostym. Hux flux var jag scripta också, inga konstigheter.

Jag har redan lagt mig, behöver jag säga det? Det blev snabbmat när vi kom hem (Fotografen var produktionens fotograf, himla trevligt att jobba tillsammans och vi var ett alltigenom superskönt team) och sedan en lång, het dusch. I runda slängar har jag varit igång i 15 timmar, klockan ringde 03.45.

Ja, det är så tidigt att man inte riktigt tror att ett dylika klockslag existerar.

Ja, det var onaturligt vackert när solen gick upp över Gröna Lund.

Nej, jag har inga bilder på bergochdalbanan i akvarelljus.

Men jag har de här, från restaurangen i Hammarby Sjöstad; väder, vind och en smygtitt!

/Anna

Påsken – återblicken

Vad hände egentligen?
Det är det kanske bara jag som undrar, men eftersom jag föreställer att Strumpan saknar mig bittert tänkte jag bena ut det.

På påskaftonen snörade jag på mig springskorna efter en mastig frukost för att återuppta den goda rutinen att röra på mig då och då. Strumpan promenerade med så jag joggade och kutade intervaller runt henne. Det gick rätt bra.

Sedan kände jag mig konstig i kroppen, mådde liksom illa och återhämtade mig inte.

Nej, ingen kräksjuka.

Jag blev snuvig!

Och så var det med den saken. Förkyld, ont i kroppen och totalt täppt i näsan. Så resten av påskhelgen blev lugn, fast med ett par skogspromenader till. Pulsen gick på sådant lågvarv att den var knappt kännbar i solskenet medan fågelkvitter och bäckskvalp var det enda som brusade i öronen.

Vi hann med ett biobesök på den lokala, rätt värdelösa biografen också.

Sedan var det tänkt att jag skulle hålla rodret i jordens mest späckade vecka i studion samtidigt som jag planerade reklaminspelning på annat håll. Det gick sådär, jag fick begränsa mig till det allra nödvändigaste medan jag satt hemma i fleecebrallor och var allmänt yr.

Listan med saker som borde ha varit klart nu när det är helg igen är fortfarande hyfsat lång. Men det känns ändå rätt överkomligt när man sitter i vårsolen med fåglarna skränandes överallt. Vi är tillbaka i Ludvika, Fotografen ville absolut röja sly och bygga staket idag. Och vem är jag att neka honom det, han fyller liksom år och eftersom jag inte hunnit planera utflykt, städat eller ens tänkt tanken på paket och tårta, var det väl lika bra att ta pick och pack och åka hem till svärföräldrar som äger café och har tagit hem tårta och kommer och sjunger på morgonen! (Jaja, jag vaknade eventuellt också till sången, istället för att vakna i god tid, tassa upp och sjunga med dem, men men...)

Fotografen och hans lillebror åkte iväg för flera timmar sedan. Till huset här uppe som nästan är helt och hållet vårt nu. De tar första spadtaget idag.

Själv sitter jag i soffan hemma hos mina svärföräldrar, med dörren till balkongen öppen. (Jag gick ut för ett tag sedan och knäppte ett kort, men det är ännu lite kyligt i skuggan.) Känner hur pulsen går ner och lyssnar på tystnaden som bara ackompanjeras av fåglarnas ivriga skrän på sjön och någon enstaka bil. Ingenting annat.

/Anna

Eventuellt sitter jag och skakar med ena benet och skriver om vartenda ord pga skrev för fort också

Och så blev det fredag! Och jag har ägnat större delen av dagen åt att skriva en navelskådande reflektion om... reflektion. Hoppas den godkänns. Jag skrev meningsskapande hundra gånger och stavade fel varje gång. Nu när jag tänker på det är jag inte ens säker på att det är ett riktigt ord.

I helgen blir det maratonpass i nya butiken, som knappt har något golv än men öppnar på måndag. Det blir spännande. Jag tänker mig att jag ska lyfta saker och ställa ner dem någon annanstans. Hoppas det hjälper.

Har kanske eventuellt ätit lite för mycket socker, för att kompensera bristen på fredagskänsla. Jag har en aning om att det smittar av sig på språket.

Så nu sover jag. Jo, en sista sak. Jag missade att tömma tvättstugan i tid, så nu hänger det trosor över hela lägenheten. Det var bara det.

/Elin

Upp till halsen och lite till

I tisdags kröp det i hela kroppen efter det långa påsklovet, jag var utsvulten på aktivitet och stimulans. Så det var välkommet att träffa kören på kvällen och komma igång igen. Onsdagen började i lagom takt med de första lektionerna efter praktikperioden, så himla skönt att vara tillbaka! Sedan började uppgifter smyga sig på, saker jag förträngt hoppade fram ur sina mörka vrår och överraskade mig från alla håll. Plötsligt uppdagades det att jag enligt mitt schema är dubbelbokad för resten av terminen på onsdagar och jag sprang fram och tillbaka mellan lärare som alla tyckte att deras kurser var viktigast. Efter ett besök i biblioteket visade det sig att boken jag behövde ha läst till på fredag inte alls stod där den skulle, och när jag till slut kom i säng snurrade det i huvudet av inlämningar, körkonserter och noter i en allmän röra.

Så... Back in business.

/Elin

Kära syster!

Du kanske såg att du hade ett missat samtal från mig idag. Jag ville bara ha en försäkran om att jag inte behövde ta bussen tillbaka hem för att stänga fönstret som jag glömt öppet. På första våningen. Med datorn precis innanför. Men det gick bra ändå! Jag oroade mig lite grann, men när jag kom hem hade jag helt glömt av det och undrade bara lite frånvarande varför det var så kallt hemma. Och luktade nyvädrat. Men allting står där det ska, så nu ska jag bara varva ner efter körövningen och ramla i säng.

Godnatt!

/Elin

Nu är det dags!

Hur länge har jag längtat efter det här, undrar ni? Ja, bara sen förra påsken när jag jag lämnade biosalongen. Det är något med superhjältefilmer! Det är ju bara så.

/Elin

Japp, då har man tagit en första skogspromenad och ätit påskens första trerättersmiddag.

Det här med att åka hem till mamman och pappan över påsk för att bli ompysslad är verkligen ett genidrag. Men i morgon tror jag att jag ska göra någon slags nytta. Fast det enda jag kan komma på att jag borde göra är att dammsuga min egen bil. Och vi får se lite hur det blir med den saken. Än viktigare är faktiskt att lektörsläsa ett manus, skriva på mitt eget manus samt slöläsa Skriva-tidningen. Bland annat.


Känner ett starkt behov av att vara mer i skogen också.


/Anna

Wienerstänger och Stones

Klart man ställer upp och fixar fika till påskdagens gudstjänst! Passar på att ta igen lite musikalisk bildning under tiden; lyssnar på Rolling Stones med pappan. Hur kommer det sig att jag kan alla Beatles låtar utantill men inte känner igen en enda låt av Stones? Det är ett helgens mysterium. Vid sidan av uppståndelsen, alltså.

/Elin

I skogen

Jag kanske eventuellt behövde använda GPS för att hitta hem. Men det är inget vi talar högt om.

/Elin