There´s no place like home...

Så har man varit i det fantastiska sagolandet på Svenska Mässan i Göteborg.
Det är som att ha åkt alla turer på Liseberg. Konstant, i fem dagar. Jag vet, för hotellrummet vette mot nöjesparken.
Jag har varit glad, trött, svettig, euforisk, skakig, illamående, berusad, besviken, lycklig och gråtit en skvätt. Ungefär såsom jag har förstått att man gör på bokmässan. Det är i alla fall en otrolig skillnad att vara där som besökare (som förra året), jämfört med att representera ett förlag i en monter och däremellan knyta kontakter som kommer att vara värdefulla i marknadsrollen på förlaget framöver (som i år).

Planerna för vilka författare jag ville träffa och vilka böcker jag skulle hålla utkik efter, missade jag totalt. När jag inte var i tjänst var det liksom inte så mycket ork över att knuffa sig fram mellan montrarna. Men något varv blev det då jag fick tag i böcker jag inte alls hade tänkt köpa och träffade människor jag inte föreställt mig att jag skulle träffa. Bra det med.

Debutantbloggarna bjöd in på dejt och dit knallade jag med Vilse och Manne. Väl där träffade vi också Liv och det var som vanligt alldeles fantastiskt att få ett ansikte på bloggare man följer. Och Liv, Vilse och jag fastnade på bild ihop!

Camilla och Eva

Beviset! Vi var där! Samtidigt! Tillsammans!

Annars är jag inte den som drar fram kameran och fotar mig med folk till höger och vänster. Fast ibland måste man.

Med Pernilla på Park

Med Patrik vars bok Gul Utanpå jag ska cirkla.

Med Agneta efter hennes framträdande i montern.

Litet Förlag bjöd in till lektörsläsning och jag gick nervöst dit med första kapitlet utskrivet och räckte över till lektören som snällt satte igång att läsa och klottra. Därefter följde ett mycket givande samtal där han delgav sina tankar om min berättelse, mitt språk och utsikterna för min idé. Jag tror minsann att jag äntligen fått en skymt av mitt bokmanus från det perspektiv jag ansträngt mig till tusen för att hitta: läsarens. Eventuellt har jag fått en värdefull nyckel för hur, inte bara första kapitlet, utan hela boken ska skrivas.

Alltså, jag tycker att det är en så bra bild.

Efter att vi plockat ner montern efter stängning i går, tog vi hissen till restaurangen högst upp i hotellet varifrån utsikten över stan är vidunderlig. Och så bjöd förlaget på räkmackor! Känns märkligt nog som det yttersta beviset för att man varit på bokmässan ändå, såsom det tjatas om dessa räkberg på surdegsbröd.

Räkor i röd belysning. Jag lovar att de ligger där.

Men mest tror jag att bokmässan kan sammanfattas såhär:

Förlagsbubbel

Fotsprej och högläge.

Intrycken är förstås massiva och det skulle inte förvåna mig om jag återkommer med detaljer som jag inte fått med här. Till exempel kan man tänka sig att det blir ett inlägg om bokinköpen. Men nu ska jag vila öronen, ögonen och rösten. Rubinskorna ska ställas upp i hyllan igen. Att skutta på Yellow Brick Road kräver sin återhämnting.

Jag längtar till nästa år.

/Anna

Jobbar i studion i kväll

... Som av en händelse också råkar vara köksbordet. Här görs musik till bokvideo! (Vilket inte är någon garanti att den faktiskt kommer att användas i sagda video, men jag har kul!)

Okej, den är suddig. Jag försöker låtsas om att det inte är jag som tar bilden....

/Elin

Öppet brev till Syster Yster, som är på förlaaagsmiddag

Hej!

Jag förstår att du har väldigt trevligt och gör en massa bra saker och knyter bra kontakter och träffar allmänt trevliga människor (och säkert en hel del otrevliga) och dricker en massa bubbel och sover skönt på hotell och äter lyxig hotellfrukost och skrattar så du kiknar med våra gemensamma vänner, jag förstår verkligen det! Men...

... SKA DU INTE KOMMA HEM SNART?

Jag bara undrar lite.

/Elin

Jag lever i nuet, jag lever i nuet, jag lever i nuet... crap! Jag tappade bort mig.

Medan Syster Yster bokmässar (very busy and important) fortsätter livet i den stora staden. Fem dagar skola, två dagar jobb. Jag fick en liten chock igår när jag tittade i kalendern och såg att min första lediga helg på mycket, mycket länge kommer i slutet på oktober. Och då förväntas jag åka på turné med kammarkören jag sjunger i! Ha! ... ha.

Jag jobbar hårt på min zen-attityd.

/Elin

Snart hoppas jag att det slutar snurra

Är det mitt i natten? Det känns som det.

Efter att ha petat i tjugosex speakermanus till tvåtiden i natt, hann jag sova ungefär fyra timmar innan det var dags att gå upp och åka till tåget.

Väl i Göteborg slungades jag genast in i den minst sagt ofärdiga montern där jag och mina kollegor (Iiii! Jag har förlagskollegor!!!) packade upp ett aldrig sinande hav av lådor med böcker och skruvade ihop borden som tycktes vara isärplockade i evinnerliga beståndsdelar och så kom alla författare efter några timmar och det dracks bubbel och åts mackor och vi plockade papperskräp och plastskräp och sprättade kartonger och försökte få till en rättvis exponering av alla titlar.

Och plötsligt var det bara förlagskoordinatorn, marknadskoordinatorn och jag kvar och efter en sista kraftansträngning var vi äntligen redo att lämna mässhallen för att återkomma innan öppning i morgon bitti och göra det sista då.

En lång vecka börjar nu och den innehåller så många efterlängtade saker att jag får dåndimpen.

Att pariserhjulet glittrar utanför fönstret gör knappast saken sämre.

/Anna

Äntligen är dagen här!

Mustaschringen och jag landar strax i Göteborg efter ett par timmar på ett extra svängigt SJ-tåg. Eller krängigt, ska jag kanske säga.


Har roat mig med att bläddra igenom förstasidorna på ett gäng Hoi-böcker jag inte läst än och studerat författarpresentationerna från förlagets hemsida parallellt. Jag är svinduktig på att komma ihåg namn när jag vill, men det här är lite mastigt. Ska bli mycket spännande på uppstartsminglet i afton att se vilka jag känner igen/kan namnet på/minns vilken bok de skrivit.

Solen skiner i Göteborg, så det här kan bara bli toppen!

/Anna

Jag sa ja!

Den där lägenheten, som jag har gått och suktat efter? Det verkar som att den är min nu. Jag önskar att jag kunde säga det med lite mer entusiasm... Jag försöker igen:

DEN ÄR MIN NU! JAG HAR FÅTT EN LÄGENHET!

Nästan övertygande va? Vi håller oss till det. Och så tänker vi inte på att den kostar mycket mer än vad hade trott från början, att hyresvärden tittar misstänksamt på mig och verkar vara beredd att slänga ut mig så fort jag gör ett ljud, och att jag inte vet när jag får komma in pga renovering i köket. Sluta vara en sån tråkmåns, Elin.

... Det får sjunka in ett tag, tror jag.

/Elin

En bröllopshelg

En kusin till Fotografen gifte sig i lördags och vi fick uppdraget att fota. Det är en ynnest att få vara med ett brudpar under deras första timmar tillsammans. Innan vigseln, just när kläder, hår och smink kommit på plats. Allt stämmer, varje nerv är på helspänn. Och man får vara den som uppmuntrar och lugnar. Den som ser till att stunden framför kameran blir en oförglömlig upptrappning till dess att det är dags för dem att kliva in i kyrkan. Det är magi i sin mest konkreta form.


Solen sken och miljöerna kring Smedjebacken var otroliga med kullar och skogar, åkrar och rödmålade gårdar. Fenomenalt!

Och igår sov vi gott i mamman och pappans gästrum tills vi vaknade av oss själva...

/Anna

Hej måndag

Efter att ha blivit allt mer hoppfull de senaste veckorna angående att någonsin få en egen lägenhet, kollapsade jag igår som en pannkaka med för lite vetemjöl i (visst, man kan ha en massa fiber i pannkakorna, men utan vete håller de inte ihop!).

Så idag vaknade jag med siffror i huvudet. Lite som myror, som springer runt så man aldrig kan räkna dem ordentligt. Så... ja. Vi får se lite hur länge systern med make står ut med mig och mina myror...

/Elin

Skrattar fredagsmyset rakt i ansiktet

Hittills denna fredagkväll har jag:

1. Eftermiddagsfikat
2. Ätit ostbågar
3. Ätit hämtpizza
4. Hämtat Fotografen på jobbet
5. Hämtat ett lass med fototeknik
6. Rekat inspelningsplats
7. Klippt om en film

Just nu sitter jag tydligen och bloggar medan Fotografen packar i ordning film- och fotoutrustning.

Kvar att göra:

1. Packa typ kläder och sånt
2. Bära ner allt till bilen
3. Köra till Ludvika

Jaja, den uppmärksamme såg nog att det figurerat sin beskärda del av fredagsatteraljer enligt standardutbud här med. Synd bara att det inte kunde stanna vid det, tänker jag.

I morgon är det bröllop och Fotografen ska fotografera och jag ska stå bredvid och se till att brudparet är så snygga som möjligt. Just nu känns det som en hel dags arbete, men det blir nog kul. Vi är inbjudna gäster, så på middagen tänkte vi nog mest ha trevligt.

På söndag är planen att jobba ikapp inför måndagen då det blir en riktigt lång dag. De där som glatt twittrar om hur leeediga de minsann ska vara denna sista helg innan bokmässan utan nååågra som helst plaaaner alls, behöver inte twittra mer på ett tag. Eller, gör det för all del. Jag kommer inte ha en sekund över att läsa ändå.

Nä, jag är inte hälften så bitter som jag verkar. Hepp!

/Anna