Nu börjar jag!

/Elin

...och snön lyser vit på taken

Grattis på första advent!

Lillstrumpa och Syster Yster är sådär lagom förmattade efter jobb, julgala och jobb igen. Ingen vet varför vi dessutom tyckte att det var en bra idé att ta sig till fots fram och tillbaka till staden idag för svinkallt var det. Nu försöker vi tina upp med chips, glögg och The Big C. Går långsamt. Väldigt långsamt.

/Anna

Sen ska vi sova som prinsessor på ärtor

"Nu ska jag skynda mig hem och ha helg i några timmar innan det är dags att jobba", sa jag till mina klasskamrater när jag gick från skolan idag. Nu sitter jag hemma hos Syster Yster och OM vi tar helg på allvar!

Pubkväll är temat och vi har gått ut starkt med manlig köttgryta och punköl framför "Actors studio" på nian. Vi får se hur macho fortsättningen blir efter dusch och pyjamas, då det blir tårta till "Moulin Rouge". Himla tur att vi inte är så petiga med formerna här.

/Elin

Preseritum

Det här med att skriva nästa version av bokmanuset i presens, är i stora drag en mycket god idé. Det blir fina övergångar mellan de delar i berättelsen som utspelar sig då och nu. I stora drag, alltså. För när jag missar övergångarna och glömmer bort presens och tror att jag skriver i preteritum igen, blir det ett himla jobb med att få texten att fungera i presens igen. Det bästa resultatet kommer när jag tänker presens från början, inte när jag i efterhand ska ändra alla -ade till -ar och så vidare. Det ligger så mycket mer språkliga finesser i tempus än bara verbändelser och jag riskerar att tappa dem när jag förlorar mig i preteritum. Det suger lite.

För övrigt har jag dammsugit halva hemmet och nästan diskat klart. Hepp!

/Anna

Då var det bara disken kvar

En lyckad middag senare är jag som klubbad. Mätt, glad och sådär nöjd som man bara är när man nyss tagit sig igenom en födelsedag man planerat åt någon annan utan att råka försäga sig en enda gång. Seger!

Fattar ju att allt detta är sjuuukt intressant, så här kommer mer bilder:

Fördrink.

Barnsligt middagsbord.

Fina paket. (Det är utsidan som räknas. Alltid.)

Prinsesstårta! (Hemmagjord.)

Lillstrumpan och Syster Yster kickar ass i köket. Så är det bara. Plus att det hänger ballonger överallt när vi har kalas. Festligt värre.

/Anna

Födelsedagslunch och fina saker

Egentligen hade jag nog tänkt att vi skulle smälla till med crepes till efterrätt, men vi var så mätta efter galetterna att vi inte ens orkade fika en macaron till kaffet. Istället strosade vi hemåt och tittade in i varenda liten butik på vägen som säljer fina saker. Vi försökte dokumentera allt så gott det gick, men jag tycker ändå att det saknas bilder i min telefon. (Elin kanske har fler bilder i ett eget inlägg senare, men för tillfället sover hon middag som värsta födelsedagsprinsessan.)

Vid Karlbergs slott var det så fint att vi var tvungna att knäppa extra många bilder för att fånga... ehum... ljuset.

Det är bara så ROLIGT att vi bor i samma stad i år och kan ses på stan på en halvtimme om vi kan och vill. LYXIGT! Dessutom blir det födelsedagsmiddag hemma hos mig eftersom Strumpans hem är fullt av folk som inte är där för hennes skull. Det blir så bra!

/Anna

Vad är det för dag idag...?!

Fotografen sjunger nyvaket en liten trudelutt till Elins ära. Här på bloggen tar jag hjälp av Kremlins kammarorkester för alla tänkbara versioner av "Happy Birthday":

/Anna

Jaa, måå hon leeeva...!

Grattis på födelsedagen Elin!

Idag är det din dag och jag önskar dig en hejdundrans fin en. Jag kan inte lova perfekt väder, inte trolla fram glatt humör och inte garantera att dagen blir stressfri. Men jag kan lova det här:

GOOOD MOOOORGON!

/Anna

Den magiska platsen

Häromdagen bloggade Pernilla om hur man får en bok skriven. Egentligen. Och det är så väldigt enkelt. Egentligen.

Själv har jag testat att placera datorn på lite olika ställen. Här hemma har den till exempel stått på köksbordet och skrivbordet. Sedan fick den en tjusig plats på kontoret, med externt tangentbord och allt. Alla platser mer eller mindre ergonomiska. Alla med olika förutsättningar. Ingen egentligen perfekt.

Men nu så. Nu verkar datorn ha kommit till ro, för den vägrar flytta på sig.

"Ska vi inte vara lite crazy och sätta oss på ett café?" frågar jag ibland, men den skakar envist på huvudet.

Nä. För det är här den trivs bäst och det blir nog inte bättre än så här. Här är det lugn och ro, mjukt och skönt. Vi kan spela musik på stereon och tända ljus. Det är här det händer.

/Anna

Pepparkakor för alla!

Och kanske särskilt till oss som gärna vill ha hembakt, men inte vill lägga två dygn på att göra uppkok, låta svalna, knåda, kavla, ta ut festliga former, svära när de trasas sönder på väg till plåten, göra om, bränna bockens fötter... ni vet.

Hos Linnéas skafferi finns receptet för julefriden, bara att röra ihop, skära och äta! Då kan jag ta att det inte blev någon bock i år. Eller dalahäst.

Så fick jag visa upp mina älskade burkar också.

Anna, jag tar med en bit hem till dig!

/Elin