Godmorgon, världen!

Idag ska jag få ett gäng åttor att ljudsätta en saga, som en del av deras projekt att göra filmmusik. Hoppas de är med på det. 

/Elin

There's a new Syster Yster in town

Jaha, nyss hade jag eoner av tid att ägna åt Urmakaren och gjorde jag det? Nähä-erå. Och nu? Inte riktigt lika många eoner. Det kan dessutom dröja innan jag får någon vidare rutin på både arbetsuppgifter och fördelning av arbetstid (det är en deltidstjänst jag fått) så jag måste helt enkelt tvinga till mig halvtimmar här och där om det ska bli något skrivet överhuvudtaget. Sådär som folk gjort i urminnes tider för skapandets skull, antar jag.

Hoppas den här osnutne grussparkaren är ursäktad sina fasoner. Men jag lovar: det kommer att bli ändring.

/Anna

Struktur srutkutr trsuktru

De har en helt osannolik struktur på jobbet. Osannolik för att man (jag) inte förväntar sig att kreativa människor ska ha någon riktig koll på kunder, offerter och prislistor. Även osannolik för att jag efter en dags pillande med dessa kunder, offerter och prislistor inte riktigt vet hur jag ska få någon överblick.

Men okej, jag ger mig till tåls. Jag har för sjutton bara varit där en dag och under den enda dagen har exakt varenda sak som mina (snälla) nya kollegor förklarat efterföljts av ett - Vad? Vadå? Jaha, är det sååå det funkar! från min sida. Måtte de ha gott om tålamod.

/Anna

VFU: dag 6

Idag har jag i n s p i r e r a t tre stycken klass nior. Jojomen! De har precis påbörjat projekt skriva egna låtar, så min handledare tyckte att jag skulle berätta lite om hur jag tänker när jag skriver. Jag berättade om att växa upp i Ludvika (jag kan ha jämfört det med Engelsfors-triologin, så att de skulle få rätt känsla), om att helt plötsligt inse att man kan något man alltid velat kunna och såklart, om Låtskrivarmånad. Jag pratade också om att bejaka idéer och att ta något "så länge". Och så spelade jag en låt för dem! Så de fick höra att jag faktiskt vet vad jag pratar om.

Om jag var nervös? Gissa. Men så sjukt trevligt var det, och de var så himla fina allihop. Satt alldeles tysta och lyssnade (vi snackar 15-åringar i grupp), och applåderade efteråt. Och sen satte de sig och skrev låtar. Man vill ju bara stoppa ner dem i fickan och ta hem dem allihop.

/Elin

Några myror i brallan och ett par fjärilar i magen, ja

Den här helgen har huvudsakligen dominerats av solsken, skräpmat och vissa förberedelser inför en alldeles ny slags arbetsvecka. Men vi kan även kalla den "helgen-då-jag-tog-mig-till-den-avsides-affären-och-hittade-den-läge-eftersökta-müslin-längst-ner-på-en-hylla".

Jag har fått tillgång till mailkonton för det nya jobbet och det plingar in drösvis av loginuppgifter och allsköns information. Jag har bombarderats av mappar och strukturer som jag så snart som möjligt ska ha kontroll över. Spontant känner jag lite såhär: Är det inte måndag snart? Tur att jag har en dejt ikväll så att jag får annat att tänka på. Eller, vem försöker jag lura. Jag kommer förstås att babbla sönder middagen med detaljer kring mitt nya jobb. Det blir roligt!

Egentligen borde jag utnyttja någon timme eller två åt Urmakaren nu. Frågan är bara om jag kan koncentrera mig. Men jo okej jag gör ett försök. Vi säger så.

Frisk luft.

Granola.

/Anna

Kvinnor och sång

Firar kvinnodagen med att sjunga damkör, tillsammans med ett gäng sköna typer. Följt av indisk mat på lokal, men det glömde jag fota.

Jag firar även våren med att gå in mina beiga boots (inte heller med på bild) och bär dem som en hyllning till Nancy Sinatra: "These boots are made for walking, that's just what they'll do, and one of these days these boots are gonna walk all over you".

Ganska anti-feministiskt egentligen, förtryck åt båda hållen går ju bort, men det är en sjukt bra låt. 

/Elin

Idag var första dagen

"Du får väl stå bredvid och se intelligent ut", sa han och så knackade vi på.

Det är jättelänge sedan jag jobbade första dagen på ett nytt jobb. Men idag hände det. Jag följde med på en fotografering hos ett företag som behövde nya bilder till sin hemsida. Och upptäckte att min nya arbetsgivare är en hejare på att få vanligt folk att se glada ut på bild. Själv gjorde jag mitt bästa för att inte vara i vägen. Och ja, se intelligent ut.

På måndag hoppas jag bli ännu klokare på vad jag egentligen ska arbeta med som studiokoordinator. Tills vidare är jag bara väldigt nöjd med att det står "koordinator" på ett anställningsavtal som ännu inte är påskrivet.

Var så säkra, fortsättning följer.

Men ikväll firade vi med champagne, pizza och Femte Elementet (2007).

/Anna

VFU: dag fem

- Är det du som är praktikanten?

Efter att ha famlat i mörkret som outbildad musiklärare i fem år är det helt u n d e r b a r t att nu få gå vid sidan om, titta på, insupa. Se att det kanske inte är jag som är kass, utan att jag gjorde ett bra jobb under ganska kassa förhållanden. Min VFU-skola har en musiksal, bara en sån sak! Det gör ju lite skillnad, faktiskt. Och känner jag att jag har en ny längtan efter att jobba med barn? ... Nja, så långt ska vi kanske inte dra det. Fast de är ganska fina. Jag ser fram emot gymnasiet.

/Elin

Stor dag i morgon

Japp, jag borde sova nu, men måste fila naglarna och dricka upp mitt te. Så jag kan lika gärna passa på att berätta att jag ätit semla med Strumpan idag. Provat kläder på skoj i favoritbutiken på Rörstrandsgatan (Rosie). Och skaffat Instagramkonto (@karasyster). Det var det hela.

Jo! En grej till. Precis när jag skulle ta den obligatoriska bloggfikabilden tappade någon något precis bakom Strumpan. Personalen skyndade dit men det visade sig bara varit en stol som ramlat i golvet. Alla andades ut.

/Anna

Impulskontroll som en treåring

Köpte precis en chokladbit med bortförklaringen "jag kan ju spara den till helgen". 

Och jag trodde nästan på det...

/Elin