Semesterdrillad

Man ska inte ta för givet att det kommer att bli enkelt att ligga och lata sig i solen och äta goda salladsluncher på små pitoreska gårdar under semestern, tänkte vi och gav oss iväg på övningsrunda idag.
Vi hittade strandfilten, parasollet, kylväskan och solkrämen. Strandstolarna är spårlöst borta. Sedan hittade vi en alldeles lugn plats på Ekerö där det gick alldeles utmärkt att ligga blickstilla och läsa i bikini. Efter det äventyret blev lunch bland hönsen på Äppelmusteriet. Den utflykten får fem solar av fem möjliga.


Nyduschad och svettig åker jag in till stan nu för att testa ett nytt hamburgarställe. Vindarna som blåser är varma och om vi bara hittar de försvunna strandstolarna tror jag minsann att vi kommer att fixa semestern galant! En vecka kvar bara...

/Anna

The Lone Ranger

Vilket sammanträffade att vi plöjer Arrested Development för tillfället och att vi just igår kollade på det avsnitt i andra säsongen där Armie Hammer gör sin film/tv-debut. Medan kameran rör sig passerar han i bakgrunden och slänger en replik mot en av huvudkaraktärerna. Och jag bara: pausa! När Fotografen spolade tillbaka och frös bilden kunde vi bekräfta att det faktiskt var en väldigt ung Armie Hammer jag nyss sett. (Och ja, den svenska översättningen för Arrested Development på imdb är Firma Ruffel och Båg. Vem kunde ana?)

Armie Hammer är fortfarande väldigt ung, men nu gör han huvudrollen i en av årets storfilmer, Disney´s Lone Ranger, vilken vi alltså såg igår.

Mina farhågor var:
1. Att den skulle vara alldeles för mycket dålig kopia av Pirates of the Caribbean
2. Att den skulle vara alldeles för mycket av allt

Men då hade jag uppenbarligen inte tänkt på att:
1. Gore Verbinski regisserat
2. Johnny Depp alltid gör trovärdiga karaktärer
3. Armie Hammer är en riktigt skicklig skådespelare och är inte bara snygg

Hurra! En riktig sommarrulle!

/Anna

#skrivjuli

Det är juli och jag skriver. Egentligen borde jag göra en plan, men jag vill inte lägga skrivtid på att göra skrivplan så jag skriver bara på. Jag har ingen aning om hur det går, om jag ska vara ärlig. Jo förresten, jag filar på uppstarten till berättelsen. Min huvudkaraktär har nyss kommit till platsen för handlingen och insett att allt inte är som det ska. Jag vet inte hur många gånger jag har strosat längs gatorna och förvirrat mig in bland de brokiga gränderna med henne. Jag vet bara att för varje gång vi gör resan tillsammans blir den ännu lite bättre.

Då och då twittrar jag lika planlöst som mitt skrivande under taggen #skrivjuli. Typ såhär:

Uppdatering cirka tre timmar senare: Såatte... exakt såhär koncentrerad är jag på mitt skrivande tydligen. Jag kan inte ens färdigställa ett blogginlägg. Den här gången på grund av att jag avbröt mig för att hämta tvätten i tvättstugan där jag träffade grannen och pratade med henne i en halvtimme varpå Fotografen kom hem igen så jag fikade med honom (efter att ha hängt upp all tvätt) och så gick vi en promenad, gick och handlade och... nu är jag tillbaka där jag slutade. Och så fort jag tryckt på publicera, ska jag hoppa återgå till Scrivener. Fotografen lagar mat. Vilket är bra, för den biten har jag liksom missat idag.

/Anna

American Country Festival

Vi var mest beredda på regn och kyla, istället blev det en riktigt varm sommarkväll med strålande sol. Och det spelade inte så stor roll att countryfestivalen i sig var lite... konstig. Men det är första året för arrangörerna och jag hoppas att den får finnas kvar många år till och mogna till sig.

Lillstrumpans band spelade och Syster Yster har för första gången hört dem i sin helhet. Såhär helt objektivt är omdömet: Superbra!

fotograf: Fotografen

Strumpan! (fångad av Fotografen)

Om inte allt för länge kommer förhoppningsvis en filmad snutt från konserten med Lureena här också. Det kan bli succé!

/Anna

NU ÅKER VI!

Eller okej, inte precis nu. Först ska jag borsta tänderna och sätta upp håret och sånt. Om vi på riktigt åkte precis nu kunde jag ju inte blogga om det?

Men snart åker vi till countryfestivalen! Och regnmolnen hänger i luften, fast inte så tunga som de skulle kunna vara. Hoppas hoppas hoppas...

Vi hörs!

/Elin

Hjärta och smärta

Rubriken har ingenting med innehållet i det här inlägget att göra. Och jag förbjuder den att ha något som helst med Lillstrumpas låtskrivarmånad att göra (trots att utmaningen bygger på att det viktigaste är att man faktiskt får ner något på papper, inte hur bra det blir). Den har istället att göra med min bok.

Jag är fortfarande fast i början på manuset, för jag är övertygad om att allt annat bygger på hur bra början blir för den fortsatta formen. Så jag jobbar igenom varenda mening i första kapitlen. Däremellan läser jag böcker och försöker hitta de som har den där tonen som jag eftersträvar. Inte för att min ton ska bli precis likadan, det handlar snarare om att inspireras av andras tonalitet och tänka ett varv till på hur mitt språk låter när det är som bäst. (Dit har jag mycket långt kvar, men det är målet mot vilket jag strävar. Annars kan jag lika gärna inte skriva alls.)

Min antagonist har varit en sorgligt eftersatt karaktär ända från början. Lite av en karikatyr, helt utan ryggrad och egna ambitioner. Vid senaste tillfället jag skrev om texten, hittade jag hans drivkraft. Nu, idag, hamnade han plötsligt på förstasidan. Då hände något. I ett ganska objektivt och luddigt förstakapitel (ähum, prolog-ish) fick han framträda som exempel på vad för slags berättelse det är. Han är numera med och sätter tonen på alltsammans och vips har han både drivkraft, personlighet och en antydan till mål med sin tillvaro. Jag tror att det kan bli riktigt bra.

Jag har redan påbörjat arbetet med att ge alla andra karaktärer mer kött och blod, mer hjärta och smärta (ånej, nu skrev jag det igen) och det ska bli himla spännande att lära känna alla i sina nya kläder.

Sedan ska jag försöka mig på att framhäva den hittills undanskymda kärlekshistorien också, men det blir ett senare projekt. Det beror lite på vilken betydelse den egentligen har, i slutändan.

/Anna

Okej Strumpan, how´s that for uppdatering?! Oh – snap!
(Okej, jag har visst kollat en del på Ellen trots allt.)

Ett hej i förbifarten

Men Syster Yster, vad gör du? Ska vi tolka den här tystnaden som att du har sådant skrivflyt att det bara inte går att avbryta med en blogguppdatering? Eller sitter du framför Ellen fortfarande...? För jag vet som faktum att du sitter vid datorn idag.

Jag åker i alla fall och repar nu, ska försöka hinna förbi en skoaffär på vägen och hoppas att de säljer snygga boots till obeskrivligt reapris. Och för dem som oroar sig, det blev en låt igår! Med både text och musik. Jag säger inte att den är bra, men helt dålig blev den inte heller. Vi kan tänka oss bra och dåligt som en skala mellan John Mayer och Sean Banan, så ni vet referensramen.

Hej hopp!

/Elin

Uthållighet är kanske inte min starka sida

Tillbaka på balkongen i Solna, det är helt stört hur ljust det är ute fast klockan är efter nio!

Vilken himla tur att jag lanserade låtskrivarmånaden på bloggen igår, annars hade jag verkligen bara sett ett eller två avsnitt och gått och lagt mig. I stället måste får jag vara kreativ och skapa något innan jag lägger ner för dagen... Hepp!

/Elin

Det var det

När jag packade ihop och lämnade butiken igår, var det för sista gången på ett tag. Om de inte ringer och behöver en akut ersättare de närmaste veckorna, that is.

Nu ska jag rensa alla foton i mobilen, dammsuga, rensa skåp, planera semesterpackning, åka på countryfestival, läsa böcker, dricka kaffe, äta glass, promenera i solen... Har jag glömt något? Javisst, jag ska för sjutton styra upp vilka ändringar som ska göras i boken också! Lelle urmakaren, han ska äntligen få lite uppmärksamhet.

/Anna

Extra extra! Två stora nyheter!

Det första tillkännagivandet är att det ösiga bluegrassbandet Lureena spelar på American Country festival, i Upplands Väsby, på torsdag. Två spelningar! Och fler hade det blivit om inte vissa av oss hade varit så uppbokade med annat. Men mer om det sen. Här kan ni läsa allt om hur ni går tillväga för att se oss!

Det andra tillkännagivandet är en favorit i repris: Kommer ni ihåg Låtskrivarmånaden? (Jag orkar inte länka som de duktiga bloggarna gör, så ni får helt enkelt komma ihåg.) En låt om dagen, i en månad. Det räcker med text, men musik ger bonus (i form av nöjd låtskrivare). Förra året var utmaningen att komma igång med att skriva på svenska, men i år blir det utrikiska. Kanske med fokus på låtar till Lureena? Den som följer får se.

Eftersom det är den första juli idag (grattis på första juli!), börjar härmed Låtskrivamånaden. Den första låten börjar såhär:

"When I was 25, I didn't know a thing
'bout who I was and what I wanted, I was in a swing
When people asked me I used to look to someone else
Now I'm standing tall and I am choosing my own ways."

Och det finns refräng! Och en vers två! Och melodi! *nöjd låtskrivare*
Snart i en Spotifylista nära er.

/Elin