Grattis på Nationaldagen!

Här står vi på ett studentklibbigt McDonaldsgolv mitt i natten och försöker känna oss dekadenta.


Det syns inte på bilden, men vi är båda lite röda om nosarna. Sommaren är här!

/Anna och Elin

Nu ska jag bara le och inte tänka på att det gör ont i precis hela kroppen

Jag gjorde det! Överlevde inspelningsdagen igår, alltså. Och det med bravur. Är mycket nöjd med min insats att koordinera, kommunicera och bära tunga grejer.

Idag bjuder jag mina butikskollegor på överblivet filmfika för att de ska ha överseende med att jag ser lite trött ut.


/Anna

Lureena gör succé på St:a Clara

Så sjukt kul vi hade! Lagom stor scen för första spelningen, lagom stor och fantastiskt engagerad publik  (bestående av ca 10 vänner), svängigt och glatt och, konstaterade vi, välrepat.

Men att en person i publiken efteråt berättade att hon blev väldigt berörd av sången som jag har skrivit, det var nog bäst av allt. Det går jag igång på.

Av uppenbara orsaker kunde jag inte fota medan vi spelade...

/Elin

Sommarlov!

... Och dags att börja ta tag i saker. Sortera ett års löneavier/räkningar/allmänt viktiga papper (för ja, jag har slutat vara vuxen under ett års tid), hitta någonstans att bo, sälja lägenhet, städa...

Men yey! Sommarlov!

Och i kväll klockan åtta spelar vi på St:a Clara. Kom dit om ni är i trakten!

/Elin

Okej, jag dagdrömmer väl lite rent allmänt om jag ska vara ärlig

För en gångs skull har jag tokfastnat för en Eurovision-låt. Det har inte hänt sedan... Lizette Pålssons "Som om himlen brann" 1992. Typ.

Anouks låt är förstås någonting helt annat. Särskilt den här versionen. Den är så överjordiskt bra att man inte skulle tro att det är hon som sjunger på riktigt om det inte vore för harklingarna. Sången är som tagen ur en matinéfilm från femtiotalet. Fast liksom... mer. Jag kör den på repeat i mitt huvud.

/Anna

Novelldrömmar

Det var visst någon som nämnde helgen..

Själv jobbade jag i butiken och när jag inte var där, klippte jag film. Ungefär så.

När vi gick och la oss vid klockan tre i söndagsmorse var det en sådan där perfekt försommarnatt; ljust, ljummet och fåglar som kvittrade. Det kändes som om vi varit ute och svirat. Det var fint.

Veckan fortsätter idag och jag tänker lite på att jag vill skriva en novell till en tävling. Mellan telefonsamtalen för att hitta en inspelningsassistent, medan jag pillrar med logistisk planering, tänker på hur fint det vore att kunna sätta sig och helt planlöst uppfinna en berättelse som är lagom stor att passa i ramen för en novell.

Hög tid nu att fortsätta med förberedelserna inför inspelning imorgon. Vi ska till ett slott igen! Och där borde det finnas upplägg för en intressant novell...

/Anna

Var det någon som sa helg?

Swisch, swisch, sa det bara. En underbar lördag med långfrukost på balkongen och trams med Syster Yster och en svettig söndag i kulturskolans tecken med rekvisitaroddning, biljettförsäljning och inkastning av nervösa 12-åringar på scen.

Har råkat glida in i sommartillståndet, där alla dagar är helg och man kan vara uppe hur länge man vill och lyssna på fågelkvittret, så det blev en smärre chock när klockan ringde idag. Men, bara en dag kvar och i morgon är det konsert!

/Elin

Som jag, fast bättre

Under nattjobb kan det hända att saker och ting ballar ur en aning. Fotografen och Lillstrumpa blev till exempel löjligt överens när jag råkade säga att hennes röst låter lite som min, fast bättre.
- Såklart, det är ju sån jag är. Lite bättre, konstaterar Lillstrumpa.
- Liksom version 2.0, nickar Fotografen med kännarmin vid redigeringen.

Jag får väl helt enkelt skylla mig själv för öppet mål.

Vad vi gör? Spelar in voice over till bokvideo! Snart ska vi titta på resultatet. Då visar det sig om det blir en röst. Eller om vi får jobba med textskyltar istället...

Kul har vi i alla fall. Mestadels alltså.


/Anna

Dagen efter-koman

Idag är dagen jag längtat efter hela veckan. Dagen då jag inte har något att göra (förutom att tvätta, städa och skriva klart ett arbete men whatever, jag behöver inte gå hemifrån!).

Avslutningskonsert igår, bejublad med stående ovationer av vänner och familjer. Den ettåriga utbildningen är i stort sett över, när vi samlade oss efter nedriggningen började sentimentaliteten krypa fram. Avslutningslunchen på måndag kan bli en tårdrypande historia, men själv är jag redan långt fram i tankarna. Gig med Lureena nästa vecka, sommarjobb, sista antagningsprovet, hösten...

Jag har aldrig varit så mycket för att se tillbaka. Det här året har varit utvecklande och förberedande, men också sömnigt och frustrerande. Jag längtar efter att komma igång, att spela med sjukt duktiga musiker som får mig att skratta av utmaningen att försöka hänga med. Att lära mig saker. Att sucka desperat över  tjocka böcker som jag inte riktigt förstår. Att ta mer plats, inte bara hänga i bakgrunden.

Det är dags.

(Med reservation för om jag inte blir antagen och får jobba på bensinmack nästa år i stället, då kan ni bortse från det här inlägget.)

/Elin

Grattis på första juni!

Somliga är på väg till stan för att springa marathon, andra för att jobba i butik. Om jag inte minns fel, brukar alla tjugotusen-nånting löpare passera på gatan utanför. Det brukar vara fint.


/Anna