Genialiskt, sa Strumpan

Jodå, när jag läser igenom anteckningarna från igår, de som gäller bokmanusets nya handlingsförlopp och hjältens uppumpade agenda, kan jag fortfarande inte hitta några logiska brister. It´s on! helt enkelt.

Fast det finaste är Strumpans hejarop i anteckningarna när hon tycker att hon löst en viktig del i storyn. Rätt bra egenskap det här med att klappa sig själv på axeln... Kan eventuellt vara genetisk.

/Anna

Infinity and beyond

Tack för mailet, Strumpan!

Med tanke på spoilers kan jag inte återge mycket av det, men de här raderna är fina (och råkar visst innehålla en del smicker):

"Språket är bra och kapitlen bra berättade, så oroa dig inte för det. Om ovanstående kommer in blir det förhoppningsvis lite klarare vad som behöver hända härnäst. Men jag gissar... 

TRAPPA UPP KONFLIKTEN!!! (Det brukar vara det.)"

Du har säkert alldeles rätt, kära syster. Tack för dina ansträngningar och omsorger, jag tror manuset är redo för nya höjder.

/Anna

Workshop baby!

När man inte kan tänka själv längre (till exempel för att musiken man satte igång för att inspireras av medan man låg på soffan stängde av sig vilket gjorde att man somnade fortare än man hann tänka "dramaturgi"), är det himla fiffigt att man kan buda hem en lillasyster. Detta budande går lämpligast till så att man försäkrar sig om att det finns fika och mat hemma i ohyggliga mängder. För äter gör vi ju gärna när vi ses, det är inget att hymla om.

Och medan mellanmål, fika, middag och fika igen avklarades, lyckades Strumpan klämma fram vad min berättelse saknar.

Lyssna nu: Det finns plötsligt EN PLAN för min bok (som Strumpan lydigt antecknade medan jag lagade mat) och ETT MÅL för min huvudkaraktär!
Medan allt började falla på plats syntes det så logiskt och smart och enkelt att vi firade med ännu en kopp te typ. Så kan det gå.

Ser fram emot i morgon när det visar sig hur hållbara våra hypoteser om manusets fortsatta väg egentligen är. I dagsljuset brukar sådant bli väldigt tydligt. Men det tar vi då. Nu: sova lite va?

/Anna

Ps. Strumpan, glöm inte att maila mig, okej?

Måste tänka lite

Alltså, det går fortfarande segt, så segt. Ingen idé att förneka.
Hälften av boken är skriven, andra halvan är kvar.
Allt är utskrivet på mer än femhundra sidor så i praktiken är det bara att bläddra fram till mitten och fortsätta redigerandet av all den där texten som redan finns.
Det är bara det att jag hade tänkt mig att det skulle bli... bättre.
Inte bara fixa till orden, meningarna, styckena. Utan sortera om kapitlen, göra dramaturgin snävare. Skärpa karaktärerna. Hitta berättelsen. För tjugofemte gången.

Ska lägga mig på soffan en stund nu. Faktiskt.

/Anna

Krogveckan hos Serwito

Sofia och Sandra styrde upp middagstid på Serwito och det var ju väldans lyckat. Sitta länge och äta god mat (gemensamt betyg: 4/5) och prata om film, missbruk, litteratur, podradiosändningar, restauranger, hemlöshet och säkert några andra grejer. Vi babblade i ett hela middagen igenom och hela vägen hem. Så nu ska jag väl klara mig utan sällskap ett tag till. Fast i morgon ska jag i och för sig agera taxi till Arlanda. Dallas-familjen på snabbvisit ska hem igen. Och sedan kommer Strumpan på mellanmål och då ska jag tvinga henne att styra upp min planering för mitt bokmanus och det blir hur bra som helst. Har eventuellt tappat krogveckotråden nu. Det var väl ingen som förväntade sig en slags restaurangrecension eller en ingående beskrivning av vad vi åt? Tänkte väl det, sånt är bara tråkigt. Men den här veckan är det alltså dags att gå ut och äta på ställen man annars inte våga pröva. Bara gör´t. Och är man sugen på en vällagad italiensk måltid med bra service vilken dag som helst och råkar befinna sig i Stockholm city kan man mycket väl ta sig till Regeringsgatan. Just sayin´. Serwito råkar till exempel ligga där.

/Anna

Så går en dag medan man läser en bok

Idag har jag ägnat mig åt att läsa vidare. Hela dagen har gått åt. Rättare sagt runt åtta timmar eller mer. Jag vet, för jag håller räkningen av nyfikenhet.

Fotografen kollar på Cast Away. En mycket passande film att läsa till i allmänhet (på grund av långa partier utan dialog) och läsa denna läskiga bok i synnerhet (på grund av vissa likheter i miljöerna).

/Anna

Jag är lite som en hyfsat bra uppföljare, kan man säga

Efter att ha legat i nästan-koma en vecka, är det helt underbart att ta tag i livet igen. Spela på barnvälsignelse, check! Jobba söndag i butiken, check! Planera teaterpedagoguppdrag som fått mig att darra av skräck hela januari, check! Inga problem för Lillstrumpa, inte. Jag rundade av kvällen med "Iron Man"(2008) också. Min absoluta favoritfilmkategori är superhjältefilmer, och Iron Man är nog coolast av alla. Och jag upptäckte precis att trean kommer i år! Hurra!

Vad många utropstecken det blev. Men jag är ju tillbaka!

/Elin

Lättskrämd? Jag?

När det är mörkt ute och jag är själv hemma som nu, bör jag egentligen inte läsa läskiga böcker. Alltså sådant som innebär mysterier, ondska och/eller folk som smyger efter varandra i syfte att skada/tortera/mörda. Nu är det som så att jag har fått ett nytt uppdrag jag inte kan säga mycket annat om i nuläget än att det först och främst innebär att läsa en läskig bok. En sådan där man bara måste veta hur det ska gå. För att där varje avsnitt slutar måste man låta nästa ta vid. Av den anledningen kan jag inte förmå mig till att sluta trots att jag borde laga middag för länge sedan. Istället sitter jag blickstilla i ett hörn och vågar inte andas. Typ så.

Som kontrast bjudet jag på en bildserie från förut idag när det var ljust och vackert ute och ingenting farligt lurade i skuggorna. Vi promenerade runt vattnet över ett antal broar och gjorde en lunchpaus där vi åt ihjäl oss på galetter och crepes hos Bon Coin på Stora Essingen. Hur idylliskt som helst.

Från en bro till en annan

Under varje bro passerade horder av skridskoåkare

Varmrätt: rostbiff, stekt potatis, brieost, inlagda päron,
hasselnötter...

Efterrätt: med salt karamellsås...

Då ska jag bara läsa ut kapitlet...

/Anna

På den sjätte dagen spelade Lillstrumpa på en barnvälsignelse

Vi hörde alla att det var gott. Amen.


Efteråt firade vi ledighetslördag med att kolla på The Avengers. Också gott.

/Anna

Grattis på första februari!

Det är sent, men såhär i backspegeln blev det en fin dag. Trodde man knappt klockan ett i natt när ett stycke otröstlig snart-tvååring låg och gallskrek i rummet intill. Hennes föräldrar kom såklart till undsättning, det jetlaggade lilla livet fick kolla på film och så var det frid och fröjd i hemmet igen.

Solen sken, vi åt långfrukost, fikade och tog påtår ända tills det var dags att äta lunch. Ungefär då vaknade snart-tvååringen också ur sin skönhetssömn.

Sedan skjutsade jag hela Dallas-familjen till Enköping. Efter det var jag slut som värdinna. Fast jag borde verkligen ha folk att ta hand om hela tiden. Det är mitt bästa.

Slutsats: Februari går verkligen ut starkt. Ska bli intressant att se hur resten av månaden lever upp till denna första dag.

/Anna