Ångesttider

Jag ska söka till musikhögskolan. Ja, igen. Jag tror fortfarande att chansen är ganska liten att komma in, men man kan ju prova? Jag tror att jag har bestämt mig för att bli musiklärare om jag inte kommer in på musiker. The sound of inevitability osv. Men, den stora frågan just nu, hur ska jag prioritera vilken skola jag söker? Listan just nu ser ut:

Stockholm
Malmö
Piteå
Örebro

Varför finns inte Göteborg med, undrar ni? Jag är ledsen, alla göteborgare, men det ligger bara på fel sida om allt. Dessutom är chansen att komma in där ganska mikroskopisk (tror jag, allt bygger på antaganden), så det känns inte värt tågbiljetten för att göra antagningsprovet. Och annars? I Malmö finns den överhängande risken att bli skjuten (fast det gör det ju tydligen i Stockholm också), Piteå ligger typ på Nordpolen (fast har en fantastisk utbildning har jag hört) och Örebro har jag dålig erfarenhet som stad, även om skolan känns ny och fräsch. I motsats till Stockholm, som har den sunkigaste musikhögskolan ever.

Nej, hörni, jag har fem dagar på mig att älta det här. Jag återkommer.

/Elin

Internet jag saknar dig!

Det är som om jag krupit in i ett oändligt hål, de här dagarna då jag filmat. Jag antar att världen fortsatt ha sin gång omkring mig, men av det märker jag inget (va? Blev det verkligen 2013?). Det enda som tyder på att det bara är tre inspelningsdagar kvar, är att jag kommer på mig själv med att fundera över om jag ska börja med att kolla på en film eller läsa en bok på måndag, då jag kommer att spendera dagen med att hasa omkring i pyjamasbyxor. Efter att ha tagit en rejäl sovmorgon naturligtvis. Plus duschat varmt i en evighet. Idag har tanken på värme, sömn och pyjamashasande nämligen varit räddningen (hoppet är det sista som överger en etcetera, etcetera).

Varsågod för random bild från gårdagen när kameran surrades fast på taket av en husvagn. Ni ser, jobbet har sin festliga sida också.


/Anna

Jo, just ja:

Jag hittade pricken över i! Fast jag har vant mig vid att vara utan den.

/Elin

Om att sova ensam

...det börjar bli gammalt.

/Elin

Manliga män och hispiga tjejer

Såg ni att "Speed"(1994) gick på 4:an i kväll? Jag och min bästis, som jag nu bor med, såg den 150 gånger när vi var små, I kid you not. Okej, jag kanske skojar lite. Men vi såg den många gånger, och det här var på en tiden man gick till videoaffären och hyrde den film man ville se. Vi ville se Speed. Och Keanu Reeves.

Det vill vi tydligen fortfarande.

/Elin

Ett kvällsmeddelande

Jag är sjukt bra på pizza yo. Slut på meddelande.

/Elin

Vardag på en lördag

Jobb idag, jobb, jobb, jobb. Sitter med frukostteet och känner mig bedövad. Men, som jag så hurtigt sa till min mor när hon skulle till jobbet efter en skön vecka hemma, efter en kvart kommer allt kännas som vanligt.

Jag tänker att om jag får ihop en pizzadeg på långjäsning innan jag går har jag något att jobba mot. Att komma hem, alltså.

/Elin

Ordningen återställd

Sitter hemma i soffan och tar igen lite tid med kompisarna. Vi har det väldigt fint, faktiskt.

/Elin

Hej 2013, jag har inte tid med dig än

Det där med att tänka bakåt och framåt och lägga ett sentimentalt huvud på sned måste jag vänta med. Efter hysteriska arbetsveckor alldeles fram till julafton, tar lika hysteriska arbetsveckor vid så här direkt efter nyårsafton. Andningspausen i norr var mer än välbehövlig, nu kavlar jag upp armarna för ännu en inspelning med Pocket Entertainment!

Fortsättning följer, som det heter...

/Anna

Lillstrumpas nyårskrönika

...är ganska kort. Men i sällskapet jag firade nyår med gjorde vi en utvärdering, baserad på tre rubriker: "Sämst", "Bäst" och "Inneboende utveckling". Så, i den ordningen, mitt 2012:

Sämst: Att jag bråkade lite för mycket med en god vän, sådär så att det sprutar argtårar och något går lite sönder. Fast vi är sams igen.

Bäst: Här var det lite luddigt, antingen att jag tog mig iväg till Georgia i påskas för att hälsa på vänner eller det uppenbara faktumet att jag började en utbildning och tog mig vidare i livet. Fast det hör lite till nästa punkt, för:

Inneboende utveckling: Jag känner mig som en rymdraket, som har sprutat eld och vrålat och lyft genom atmosfären och precis kommit ut i rymden, i det ögonblicket då allt blir tyst och fridfullt och stjärnklart. Jag vet inte vart jag är på väg, bara att det finns oändliga kurser att ta ut.

2013 i rymden.

/Elin