Med solsken i blick

Det är lite för tidigt att ha ätit sin frukost kl 06.00. Men, nu börjar dagen (here we go)!

/Elin

Washing my sins away

Tydligen är jag rätt pigg nu. Jag tog nämligen sats ner till tvättstugan och slängde in alla bacillfyllda lakan i tvättmaskinen. Såklart trotsade torktumlaren i andra halvlek så nu ser det ut såhär när man stövlar in i vår hall. Välkommen, liksom. Vilket lakan vill du bygga koja under?

/Anna

Och när jag ändå håller på...

Med så mycket tid över till att läsa och fundera, har jag förstås tänkt en hel del på mitt bokmanus medan jag varit sjuk. Flera veckor har gått sedan jag lämnade över det till lektör och sedan dess har jag inte haft det minsta sug att titta på det. Inget alls.

Men nu kanske berättelsen och karaktärerna och texten har marinerat tillräckligt länge, för nu börjar lusten komma tillbaka. Personerna i boken rycker mig i kläderna och ber om att få ta större plats i mitt liv igen. En del känner sig missförstådda, andra osedda. Och kanske, kanske börjar några idéer ta form om hur berättelsen ska – berättas.

/Anna

"En helt vanlig förkylning"

De senaste dagarna har varit alltför deppiga för att blogga om. Jag har sovit, läst, hostat, sovit, läst, ätit. Mer eller mindre. Jag har dessutom varit på ett för mig sällsynt läkarbesök när jag mådde som värst och befarade både lunginflammation, öroninflammation och halsfluss. Tydligen var det så länge sedan jag var på min vårdcentral senast att jag inte fanns kvar i systemet.

Efter att både den riktiga läkaren och den unga, aspirerande läkaren kollat in i alla mina hålor (eh... inte alla nej...) (Förresten, tänk er att sitta på brits med uppdragen tröja och känna två stetoskop röra sig synkront över ryggen medan man sitter och djupandas. Rätt mysigt!) konstaterade läkaren med ett leende att det inte var något allvarligt fel på mig. Det var ju skönt, tänkte jag. Skönt att slippa livshotande sjukdomar. Men kände mig ändå hypokondrisk. Jag menar, jag har aldrig ätit så mycket piller som jag gjort den senaste veckan, vilket jag också förklarade för läkaren. Att mängden piller jag satt i mig motsvarar en tvåårsförbrukning för mig. Sedan gick jag till apoteket och köpte hard core-halstabletter. De är bra.

Bredvid sängen!

Och så igår mitt på dagen hände det: Halsont nästan helt borta! Huvudvärk borta! Vilket jag firade med att laga middag.

Såklart att halsontet kom tillbaka med storm i går kväll och såklart att jag inte är frisk men det går åt rätt håll och i morgon tänker jag banne mig åka till kontoret en sväng!

/Anna

Med handen i kakburken

Det är nog dags att lägga locket på nu. Hur är det, Syster Yster, lever du? Kom hit så får du kakor!

/Elin

... Och så här gick det

Apropå förra inlägget: Jag vaknade mitt i natten och tänkte: "Det här ska jag skriva på bloggen!" ... Sen somnade jag om och nu har jag ingen aning om vad jag drömde. Men snacka om bloggskadad.

Annars sitter jag och läser på CSN:s regelverk, det är få saker jag blir så kallsvettig av.

/Elin

Eller så är jag bara hungrig som vanligt

Jag har fjärilar i magen pga väntar på svar från sökta utbildningar, försöker hålla mig cool men då blir det å andra sidan svårt att förbereda sig och tänka framåt. Och så har jag frid i själen pga städat och slängt en massa grejer så att man nu faktiskt kan gå in i min klädkammare igen.

Fjärilar och frid, frid och fjärilar. Vi får se vad jag drömmer om i natt.

/Elin

Årets bästa film? Kanske!

Haha, så sjukt okänsligt av mig att tycka synd om mig själv när jag pratade med min stackars syster! Och apropå sjukdom och skratt, såg jag precis en film som fick mig att må oändligt mycket bättre (det kan ha haft att göra med en Gott&blandat-påse och en inte så oansenlig mängd kakor också): "50/50" (2011).

Åh, vad glad man blir när man ser en riktigt bra film. Jag säger inget mer, se den bara! På en gång! Okej, jag säger lite, för jag kan ju inte hålla mig. Jag säger Joseph Gordon-Levitt, han var en favorit redan innan och nu... ja, han är ju bäst bara. Och förvånande nog säger jag också Seth Rogen, har alltid haft svårt för honom men här funkar han precis rätt. Och så säger jag Anna Kendrick, som går från att ha varit en diffus bifigur till att ta hem hela showen.

Mmm. Nu ska jag sova gott och mysa i må-bra hela natten. (OBS! Det är ej en feel-good-film, om ni nu trodde det. Det är en film man mår bra av.)

/Elin

Jämmer och elände

I morgon tar jag i med hårdhandskarna, det är jag mot kroppen. Jag går till läkaren.

Men alltså, det är rätt kul att jag, som knappt orkar prata eller hålla ögonen öppna och har ont både här och där kände mig betydligt muntrare än Lillstrumpan gjorde när jag pratade med henne ikväll. Stackars liten, hon har verkligen haft en dålig dag!

Sådärja, himla skönt att fokusera på någon annans lidande för ett ögonblick.

/Anna

Grinar och snorar, snorar och grinar

Det är väl ingen nyhet att det räcker att se de sista minuterna av The Secret Millionaire för att tårarna ska rinna? Nu är det bara att snyta sig, det är dags för resten av det fenomenala tv-utbudet denna söndag.

Om jag är ironisk?

Moi?

Naaahhh....

/Anna