Drygt fyrahundra luftiga sidor senare

Jahapp, då var ett stycke bokmanus inskickat till lektör.
Om man skulle ta och äta middag dårå.
Kanske lyx-plockmat och bubbel.
Som vanligt på måndagar.
NOT!

Hurra, hurra, hurra, hurra, hurra, hurra, hurra, hurra, hurra, hurra, hurra, hurra, hurra!

/Anna

Det är inte jag, det är du

Nej, nu har jag tröttnat. Det var kul så länge det varade, men nu har jag inte lust att ligga och feberyra mer. Hör du det, sjukan? Det är slut nu!

/Elin

Jag visste det!

Det är i grevens tid, men man kan lita på mina karaktärer.
Slutklämmen tar helt plötsligt en helt annan vändning än den jag tråcklat med från början och därmed har en intressantare upplösning framkommit.

Sedan undrar jag hur de har tänkt att jag ska hinna få ihop historien innan det är dags att maila iväg den, men jag skriver väl lite till då.

/Anna

Den ljusa sidan, nu i bilder:

Mmm... milkshake.

/Elin

Livet från den ljusa sidan (och jag är faktiskt nästan inte alls ironisk)

Efter en snabb konsultation av internet konstaterar jag att jag har halsfluss. Går över inom en vecka, virusinfektioner går inte att behandla. Tar det lugnt.

Sen ringer Mamman, blir smått panikslagen. "Du måste ringa vårdcentralen"! Blir lite orolig, men tar det för det moderliga utbrott det är. Tar det lugnt.

Ringer och sjukskriver mig, talar med sansad moderlig person på kontoret. Hon tycker också att jag ska söka vård. Suck.

Så jag ringer sjukvårdsupplysningen, sitter i kö i åtta minuter varefter samtalet läggs på. MÖJLIGTVIS för att jag hade luren på bordet och inte hörsammade svaret inom en sekund, men mest troligt för att bekräfta mina åsikter/motvilja mot vårdsystemet. Ringer vårdcentralen i stället, får telefontid... 16.30. Jag kanske kan hoppas på ett besök framåt onsdag.

Till dess...

MILKSHAKE!

/Elin

Det där slutet

I går skrev jag tills jag tvärnitade intill historiens upplösning och tänkte: Nu är det ändå bara slutet kvar. Det tar jag i morgon.

Och så förlitade jag mig på att en uppenbarelse skulle komma till mig under natten. (Smart.)

I morse vaknade jag spänt och kände genast efter: hur ska det gå, hur ska det sluta, ska någon dö idag?

Men: ingenting.

Gissa om jag sliter mitt hår nu över att få ihop berättelsen till något läsbart.

Tur att inlämningen till lektören inte är det slutgiltiga slutet. Förhoppningsvis är det bara början.

/Anna

Världens minsta fruktskål

Mangon bredvid försöker inte ens få plats. Han kanske har närhetsissues, som jag.

/Elin

Om ni tror att min syster jobbar hårt idag...

Är klockan verkligen fem? Jag fortsätter i samma stil som i går, fast mer. Idag är att sitta i soffan och äta glass det enda jag gör. Det känns fortfarande som en golfboll i halsen när jag sväljer.

Men sitter jag bara här? Nej, såklart inte! Jag tittar ju på saker. Dagens katolska gudstjänst på SVT, till exempel (såhär på palmsöndagen). Gårdagens Musik Special, om Simon & Garfunkel. SJUKT intressant om man går igång på låtskrivande, inspelningsteknik och 60-talsmusik (som jag gör) och om man gillar S&G (som alla gör).

Jag fortsätter också på filmtraven från biblioteket, senast Cars 2 (2011). Och Nja. Jag gillar Pixar, verkligen, men racing är helt enkelt inte min sport. Då skrattade jag desto mer åt kortfilmen som fanns i extramaterialet, "Semester på Hawaii", som följer upp vad "Toy Story"-figurerna sysslar med nu för tiden. (Och har ni inte sett "Toy Story 3", gå och gör det genast!)

I kväll blir det "Jane Eyre" med T, undrar om jag hinner klämma in något mer innan dess?

/Elin

Medan Fotografen har åkt för att ta hand om riktigt skräp på en verklig återvinningsstation

Jag lovar, jag skriver så mycket jag bara kan och det går sakta framåt. Det här är bara en kort paus för att visa min senaste inspirationskälla:

Det var förstås ett tag sedan jag hämtade den från biblioteket och jag gissar att den kommer att kosta en del att lämna tillbaka, om ni förstår vad jag menar. Hursomhelst, bibliotekarien som lämnade ut den (för jag hade förstås beställt den till mitt bibliotek) skämdes över det risiga skicket. Men inte desto mindre har Jan Lööfs fantastiska teckningar just varit till mycket större hjälp än jag hade vågat hoppas på.

Ville bara berätta det. Älskar skrot!

/Anna

Grattis på första april!

Man får se om det blir aprilskämt här senare under dagen. Att jag redan är uppe och sitter i soffan med dator, sömngrus i ögonen och tekopp vid sidan om och är redo för ett minst-tolv-timmars-skriva-bok-maraton-pass är tyvärr inget skämt. Det är istället hur kul som helst!

/Anna