Fredagsmys has come and gone

Japp, vi har ätit tacos och slappat i soffan. Äntligen hägrar en ledig helg och jag tänker bara på att få gå och sova. Men alltså, jag är en vuxen människa. Jag behöver inte be om lov. Jag går helt enkelt och lägger mig nu. Ahhh...!

/Anna

Efter en veckas miserabelt nysande:

JAG VET, JAG VET, ni bara dying to know:

- Är det verkligen så att du köpte årets första semla och åt till middag? - JAPP!
- Och hyrde du dessutom "Stolthet och fördom" på biblioteket och såg till sagda semla? - JAJAMEN!
- Så nu är du ganska hög på socker, romantik och engelsk landsbygdspornografi? - WOHO!

... Så, ja. Nu ska jag ta itu med veckans samlade disk och sedan gå hem till en vän för en lugn och stillsam kväll. I´m back in business!

/Elin

När Anna möter världsberömd författare

Alltså, vad jag hade tänkt säga till David Nicholls, ni vet han som skrev världssuccén En Dag, var någonting i stil med:
"Trevligt att träffas, och vilket bra framträdande du gjorde, jag gillade verkligen novellen du högläste" och detta i en välformulerad inbjudande brittisk accent förstås.

Istället blev jag alldeles chockad när tjejen före mig i kön för boksignering fick en bunt ihopvikta A4-papper av världssuccén David Nicholls och därmed lät det som kom ut mer som:
"Hej läget, asså gav du BORT din novell till tjejen före? Den ville ju JAG ha" antar jag, eftersom engelskan som uppstod knappast var det minsta smickrande.

Resten av intrycken från kvällens book slam på Kulturhuset får marinera under natten. Och nej, jag ska inte genast kasta mig över det signerade exemplaret av Nicholls debut The Understudy. Jag ska sova.

En dag. Till.

/Anna

En sån där torsdag

Det är lite "från det ena till det andra" idag, på ett högst trevligt sätt. Jag började med ett roligt möte som jag helst inte ville lämna och därefter infann jag mig i butiken där jag hoppar in extra idag. Direkt härifrån ska jag sedan ta mig till Kulturhuset på Book Slam London ikväll (hurra!) och eftersom de hux flux ändrade tiden med start 19 istället för 21, blev dagen än mer ihoppressad. Efter att ha surat över missen (jag gillar inte ändrade planer i sista stund) är jag åter den solskensspridare jag är känd som (öh...).

Kaffe på maten? Ja tack.

/Anna

Stackars Fotografen

I väntan på vår egen Red Epic som borde komma nästa vecka, har Fotografen hyrt en sådan inför en inspelning imorgon. Det är första gången han hanterar kameran och han är så lycklig, så lycklig och jag är så trött, så trött.


Han pratar och pratar om funktioner och förbättringar mot den vi haft, men jag kan inte lyssna. Inte göra något alls faktiskt. Fast jag måste göra matlådor nu. Sen ska jag ramla i säng.

/Anna

Bloggduktig indeed

Tack för fina kommentaren Strumpan och stackars, stackars dig som är kolli. Putläpp och huvudet på sned och deltagande suck med tillhörande kram och klapp.

Själv kände jag så här nyss när jag kom hem och såg den här:


"Lite synd ändå att jag måste ställa mig och laga mat nio på kvällen när man är ontimagenhungrig, men har man ingredienser i kylen och gjort middagsplaner för hela veckan så har man och jobbar man i morgon och behöver matlåda så gör man." Ungefär så kände jag.

Hence:


"Kycklinggryta och ris." Snart känns det bättre. Om en sisådär fyra minuter.

/Anna

Mina öron hjärta kåpor

Hantverkarna på kontoret kör de tunga maskinerna i dag och jag blir svettig av starka ljud. Hence öronbonad.

/Anna

Släpa släpa slää-äpa

Det värsta som finns kan vara att bära runt på saker, just saying, inte min favoritsyssla. Någon kanske har ett annat förslag, men bubba-bära toppar min lista. Och don't get me started on bära grejer i ONÖDAN. Ord är överflödiga.


Kamerastativ och brun kjol på tunnelbanan. Väskorna står bredvid och är så feta att de inte ens ryms i bild. Uppenbarligen.

/Anna

Förmiddagsfika

När tvätten är tvättad och gruset är dammsuget och dagens prylar som ska med till kontoret (nästan) packade, ja då kan man ju inte bara sticka hemifrån utan att smaka på morgonbaket till en kopp kaffe. Faktiskt.

/Anna

Grattis på första februari!

Jag tar tag i mina mer hemmafruaktiga sidor och tvättar och bakar bröd så här på februaris första dag. Helst ska jag hinna dammsuga grus i hallen också innan jag åker till kontoret. Ute ser det ut att bli ännu en vacker dag, i grannhusets övre fönsterrad anar man en rosa ton från den reflekterande himlen.

Men dagens datum påminner mig att jag har en månad på mig att skriva klart stommen till mitt bokmanus för att jag ska ha ytterligare en månad på mig att finjustera texten. Det är rätt pirrigt faktiskt.

/Anna