Ungefär 2000 kg senare

Ett stycke maratontvättning är avklarad. Bra väder för det, växlande molnighet och lite blåsigt. Förhoppningsvis torkar allt som det ska med fönstret öppet. Nu ska jag se om jag kan ta vid där jag slutade morgonen och förmiddagens skrivspurt. Toodels!

/Anna

...och annars finns ju alltid SVTplay

Merlin, alltså. Vilken kille. Det var mest bara det jag ville säga.

/Elin

À la carte

Sådärja, väskan uppackad och toaletten desinficerad. Frukostomelett på gamla ägg med cheddar och persilja från frysen, lunch blir potatissallad och korv. Undrar hur länge jag kan klara mig utan att handla? Det intressanta är ju att man faktiskt kan göra ganska god mat på skafferifynd. Men frukt och grönt måste jag ha, så det blir nog till att handla efter lunch. Och slänga högar med skräp. Jag klarar mig i alla fall ganska bra utan TV än så länge...

/Elin

Det är kaffet i kropp... förlåt, koppen som gör´et!

Det blev en mjuk och djup med öra idag. En myskopp med kaffe. Ackompanjeras av opera på radion. Och sporadiskt tangentsmatter.

/Anna

Tillbaks i verkligheten

Så var man hemma då. Efter vad som känns som tre månaders, fast det snarare är två veckors, slappande i L-A och Sthlm (jo, det är tufft med förkortningar) dånar det i öronen när man stängt och låst dörren efter sig i sitt alldeles egna krypin. Min egen del av världen. Nu har jag hunnit inspektera både stendöda och halvlevande växter, slängt mögliga saker ur kyl och skafferi och öppnat posten. Och läst två dagstidningars nätupplaga, bara för att jag inte vet vad jag ska göra. Hur är man ensam? Och vad gör man när man inte har TV? Jag har mycket att återupptäcka i denna min del av världen.

/Elin

Limitless

Herr Fotograf och jag slog oss ner och kollade på en film vi tänkt se länge: Limitless. Av det vi hört om den i förväg var den bättre, snyggare och smartare!

Bradley Cooper - killen som gjort fler så kallade (romantiska) komedier än jag kan räkna, spelar Eddie Morra, en misslyckad författare som råkar komma över ett superpiller som gör att han istället för att använda det vanliga 20% av hjärnan får tillgång till hela. En helt ny värld av möjligheter öppnar sig medan han upptäcker hur han kan utnyttja sin förmåga att använda allt han någonsin lärt sig adderat med sin nya, uppgraderade inlärningsförmåga. Han sätter saker i samband som ingen annan och äger alla situationer han hamnar i. Men snart kommer konsekvenserna i pillrets baksmälla ifatt honom. Och faktiskt, Cooper sköter sig snyggt och scenerna mot Robert de Niro är finfina.

Jag var sugen på att se Matrix ikväll (mindblowing smart film) och Limitless är såklart inte i närheten. Men lite. Herr Fotograf var dessutom begeistrad över fotot, snyggt och innovativt. Jag gillar hur man låter digitala effekter vara med i berättandet, trots att de kunde vara snyggare (det sista är herr Fotografs åsikt).

Bild från IMDB

Vi fortsätter denna veckans sista dag med Gone in 60 seconds. Den går liks på femman så den brusar fint i bakgrunden. Och det är ju den bästa smart-action-filmen från nittiotalet. Plus för Angelina Jolie som i Gone in 60 fortfarande var gullig och har värsta spejsade outfitten. Don´t get me started on Nicolas Cage bedrövliga blondering. Men har man inte sett filmen, ska man se den. Den och Limitless. Because I say so, yo.

/Anna

När det regnar

Det blev extra god frukost idag, till En natt på muséet, för den har Elin inte sett. Bästa barnfilmen!



- Anna iPhonebloggar

What happens at Pride...

Lillstrumpa och jag kom nyss hem efter att ha gått-gått-gått, dansat som galningar, fått dricka beslagtagen och suttit med tre killar på ett hak vi inte träffat tidigare.

Och ute ljusnar det...

- Anna iPhonebloggar

Att rensa ur gamla skelett från garderoben

Jag lovade herr Fotograf att jag skulle minska ner lagret på sparade väskor och påsar medan han är borta över helgen. Okejdå. Eftersom han har rensat ur alla andra lådor i garderoben i hallen och varit omtänksam nog att låta mig välja själv vad jag vill ha kvar så gör jag väl det. Innan jag slänger de väskor som inte ska vara kvar, tömde jag alla fickor och fack. Tog ungefär tio sekunder och vips kastades jag tillbaka sex år hit och tio år dit. Tänk vad lite skräp kan göra. Inga föremål är kopplade till olagligheter (förstås!) eller ens obehagligheter, men det är en märkligt känsla att förnimma tillfällena då jag stoppade ner dem.

En märklig blandning passerade bäst-före-datum.

/Anna

Looki, looki

Lillstrumpan har farit till stan för att träffa kompisar. Jag ska ansluta mig senare är det tänkt, men först ska jag skriva. Hon är ju inte det minsta skränig, min kära syster, men det är faktiskt lugnt nu. Så då så. Ska bara samla tankarna, låta dem kanalisera sig ut i fingertopparna... Känna hur vibrationerna slår an mot tangentbordet... Det sprakar av förväntan och statisk elektricitet... Storhet... Vänta bara, men håll ögonen öppna... Inte missa något nu... och...

...SIMSALABIM!

/Anna