Wohoooo! Efter inte alls särskilt lång tid så bara: konto på Soundcloud, check! Lägga in spelare på bloggen, check! OCH DET FUNKAR!!!
Man blir ju matt för mindre. Filen med det föga upplysande namnet Arbetsprov02 är ett stycke jag komponerade för en ansökan till KMH. Om jag kom in? Vi kan säga så att jag tolkade deras avslag som att de hade andra sökande som behövde utbildningen bättre.
/Elin
lördag 16 juli 2011
Ja, nu är det verkligen slut
Om jag hade varit fjorton tror jag att jag hade grinat ihjäl mig. Det är tur att jag inte är fjorton.
Det var en mogen publik i salongen igår kväll, medelålder kanske 28. Fnissigt, skrattigt, prassligt och lite pratigt. Busvisslingar och applåder när Ron och Hermione kastar sig i varandras armar vid bästa möjliga tillfälle. Uppsluppet garv när Maggie Smith levererar den bäst levererade komiska repliken i hela filmen. Generade suckar över Daniel Radcliffs stundtals bortkomna Harry Potter.
Skådespelarna, de där unga som i och med HP7/2 gör sin åttonde film i samma serie, har ingen lätt uppgift att axla. Särskilt inte Emma Watson i rollen som Hermione (och tjej!) som får illustrera varenda känslosvall som drabbar trion medan Rubert Grint kommer undan med att se dum ut i rollen som Ron Weasly och Harry Potter själv mest är innesluten i tankar när han inte tar kommando över gruppen och pekar med hela handen.
Jag hade önskat att Daniel Yates hade gett Daniel Radcliffs Harry Potter ett något bredare känslospektra istället för att tvinga fram fina nyanser i all trubbig beslutsamhet. Kom igen, liksom. Man kan ju bara tänka sig hur man skulle känna sig efter att ha besegrat Voldemort efter sju års kamp: utmattad, febrig, ont i halsen, hungrig, adrenalinstinn, törstig, tom, sårad, frusen och överväldigad av lycka. För att inte tala om uttömd på all magisk kraft (men det vet jag inte hur det känns, så den är svårare att föreställa sig.) Den som är fjorton klarar nog alldeles utmärkt av att applicera den stormen på sig själv och skratt-gråta eller gråt-skratta efter den slutliga striden. Själv väntar jag förgäves på en större reaktion från Radcliff och jag tror inte att han är den huvudsakliga bromsklossen.
Sammantaget är det en lika otäck och vacker film som jag hade hoppats på och jag tänker inte ens försöka att ge mig i kast på att jämföra filmen med böckerna. Det vore orättvist. Det är är värdigt slut på vår tids bästa barn-och ungdomsbokserie.
Nu är det lite tomt.
Får nog dämpa fantasybehovet med den där Sagan om Ringen-boxen.
/Anna
Det var en mogen publik i salongen igår kväll, medelålder kanske 28. Fnissigt, skrattigt, prassligt och lite pratigt. Busvisslingar och applåder när Ron och Hermione kastar sig i varandras armar vid bästa möjliga tillfälle. Uppsluppet garv när Maggie Smith levererar den bäst levererade komiska repliken i hela filmen. Generade suckar över Daniel Radcliffs stundtals bortkomna Harry Potter.
Skådespelarna, de där unga som i och med HP7/2 gör sin åttonde film i samma serie, har ingen lätt uppgift att axla. Särskilt inte Emma Watson i rollen som Hermione (och tjej!) som får illustrera varenda känslosvall som drabbar trion medan Rubert Grint kommer undan med att se dum ut i rollen som Ron Weasly och Harry Potter själv mest är innesluten i tankar när han inte tar kommando över gruppen och pekar med hela handen.
Jag hade önskat att Daniel Yates hade gett Daniel Radcliffs Harry Potter ett något bredare känslospektra istället för att tvinga fram fina nyanser i all trubbig beslutsamhet. Kom igen, liksom. Man kan ju bara tänka sig hur man skulle känna sig efter att ha besegrat Voldemort efter sju års kamp: utmattad, febrig, ont i halsen, hungrig, adrenalinstinn, törstig, tom, sårad, frusen och överväldigad av lycka. För att inte tala om uttömd på all magisk kraft (men det vet jag inte hur det känns, så den är svårare att föreställa sig.) Den som är fjorton klarar nog alldeles utmärkt av att applicera den stormen på sig själv och skratt-gråta eller gråt-skratta efter den slutliga striden. Själv väntar jag förgäves på en större reaktion från Radcliff och jag tror inte att han är den huvudsakliga bromsklossen.
Sammantaget är det en lika otäck och vacker film som jag hade hoppats på och jag tänker inte ens försöka att ge mig i kast på att jämföra filmen med böckerna. Det vore orättvist. Det är är värdigt slut på vår tids bästa barn-och ungdomsbokserie.
Nu är det lite tomt.
Får nog dämpa fantasybehovet med den där Sagan om Ringen-boxen.
/Anna
HP7/2
Ja, vad ska man säga?
Att det var kul med 3D, för det har jag aldrig sett förut.
Att det var vissa scener som var fantastiskt fina.
Att Helena Bonham Carter äger.
Och att Stockholm i regn på natten är väldigt fint.
Men åh, vad jag saknar böckerna.
/Elin
Att det var kul med 3D, för det har jag aldrig sett förut.
Att det var vissa scener som var fantastiskt fina.
Att Helena Bonham Carter äger.
Och att Stockholm i regn på natten är väldigt fint.
Men åh, vad jag saknar böckerna.
/Elin
fredag 15 juli 2011
All ends here
Vi har landat! Vi är laddade! Vi har popcorn och 3D-brillor! Nu börjar det!
- Anna och Elin iPhonebloggar
- Anna och Elin iPhonebloggar
Kära Syster presenterar stolt...
Brodern! Här kan man lyssna på han som kom först. Vi kanske ska ge honom adressen till bloggen också, vad tror du?
Splittrad
Okej, nu har jag tusen (fast kanske fem) idéer i berättelsen som ska in här och där. Helst skulle jag behöva skriva på alla tusen (okej, fem) avsnitt samtidigt och liksom kila in dem i strategiska ställen i storyn. Kan ingen bara komma och säga åt mig var jag ska börja någonstans?
Börjar misstänka att det här med att skriva bok mest går ut på strukturering. Typiskt.
/Anna
Börjar misstänka att det här med att skriva bok mest går ut på strukturering. Typiskt.
/Anna
Måstebaramåstebaramåstebara
Jo, jag SKA skriva. Först bara MÅSTE hela världen (okej, hela internet då) få veta att den efterlängtade Blue Ray-boxen med Sagan om Ringen kom igår Den är flera centimeter tjock och öppnas som en bok och har magnetlås. Knivskarp bild, säger de som vet. Jag sa mer: "Jomen nu när vi tittar på filmen för fyrtionde gången och liksom kan den utantill och vi egentligen bara kollar för den goda bildkvalitetens skull, kan vi inte kolla på den med kommentarer då?" Så då gjorde vi det.
Generellt sett har jag aldrig förstått det här med att kolla med kommentarer, min bror är expert på det och har hittat några godbitar. Men seriöst, kolla en hel film där någon trött regissör babblar om ljusförhållanden och vad de käkade till lunch? Men kommentarspåret till Sagan om Ringen är mycket fint. Lite som väntat, Peter Jackson och gänget har ju satt ihop det kanske mest ambitiösa extramaterialet i världshistorien. Väldigt trivsamt och allra bäst när Peter Jackson och Fran Walsh är lite oense. Större incidenter än så har jag inte hittat. Än. Lite som att lyssna till sommarpratare, faktiskt.
/Anna
/Anna
Röjet, alltså
Igår la herr Fotograf klinkergolv i hallen. Det får man inte gå på än. Så det blir väldigt spännande att se om jag tar mig ut till tvättstugan lite senare. Det är knappt att mina långa ben räcker till att kliva över och jag vill ogärna köra hopp-över-helvetes-gapet-ut-i-trapphuset. Kan ju gå hur som helst.
/Anna
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)