Hälsning från Nyköping

Ja, vad gör jag? Ligger i bröllopskoma, agerar fotomodell, repar inför nästa bröllop, tittar inte på film. Bröllopet igår var alltså det jag var tärna på. Allt gick bra och de sa ja till varandra efter diverse kriser, som trasiga kravatter (som jag lagade), överblomstrade diadem (som jag friserade) och placeringskort som fattades (som jag fixade).

Bildbevis kommer kanske om ni har tur! Nu blir det film.

/Elin

Lillstrumpa, vad gööör du?!

Nu blev det så där tomt här igen.
Om jag börjar med min bekännelse kring den senaste tiden dårå.

Jag har:
1. Jobbat i butiken
2. Kämpat mot halsont, slem och... vi kan kalla det allmän trötthet (pms)
3. Suttit under takkronor
4. Ätit asiatiskt

Det där sista har alltså inte förekommit rent generellt och mest hela tiden, men det har... inträffat. Till exempel igår! På Berns! (Sandra har bloggat mer utförligt om vår upplevelse. Och där finns jag med på bild också.)

Annars då? Vad händer egentligen? Just ikväll är jag ensam hemma och som alltid gillar jag det vansinnigt mycket i början. Redan innan jag slutade jobba hade jag liksom bestämt att jag skulle hem och ta på mig pyjamasbyxorna, sitta i soffan och äta take away (Asiatiskt! Igen! Fast tusen gånger sämre...) och alla sorters godis. Men nu när jag mår illa, är rätt sömnig och tjusningen med det där med att bestämma över fjärrkontrollen har lagt sig, kan Fotografen gärna få komma hem igen. Fast det gör han inte förrän i morgon.

Va? Skulle jag utnyttjat all egentid till att skriva? Aw, maaan!

/Anna

Det var en gång en början

Under hela skrivprocessen har jag nog tyckt att det där med början, det har jag kläm på. Till och med när lektören föreslog att jag skulle flytta inledningen en bit in i boken och låta allt starta med en händelse (något jag väntat mig att hon skulle säga och ett råd jag även prövade), tyckte jag att jag hade koll på början.

Men nu.

Sedan slutet på boken kom till, de lösa trådarna knöts ihop och själva historien kom på plats, har början inte längre passat in med det jag vill förmedla i de där första, ack så viktiga, meningarna.

Jag har provat på många sätt. Tänkt mig in i olika karaktärers perspektiv. Vem vill jag ska berätta den första delen av historien? Vem äger det första stycket?

Härom dagen (kvällen? natten?) fanns plötsligt lösningen där. Någonting helt annat än jag tänkt mig tidigare. Mer lik den smygande starten jag hade först, som en prolog. Men mycket mer direkt och insugande än långa haranger med suggestiva beskrivningar. Det är ett stycke text som funnits i berättelsen hela tiden. Ett tag i skepnad av beskrivande text, senast klädd som en monolog. Men den har alltid legat några kapitel in eftersom den är förklaringen till varför allt är som det är med de särskilda omständigheter i vilka historien rör sig. Inte vet jag varför jag inte tidigare tänkt på att låta det stycket ange tonen till resten av boken. Men jag tror att det är lösningen på allt.

/Anna

Jag återuppstår väl lite då

Det är när man reser bort med sin bloggpartner som man inser vad grejen med den här bloggen är. Den började nämligen som en slags brevväxling, därav bloggens namn, där vi skrev inläggen riktade till varandra. Och den läsare jag fortfarande ser framför mig (man måste alltid tänka sig publiken va?) är Elin. Jag försöker skriva om sånt jag vet att hon skulle gilla att läsa, på ett sätt som jag vet roar henne. Behöver jag säga att blogginlägg blir överflödiga när man upplever saker tillsammans? Och sedan kommer man hem och av bara farten fortsätter man med att inte blogga. Tydligen. Istället kan det hända att man har huvudet fullt av annat som ska skrivas, men mer om det senare.

På midsommarafton satt vi uppe och skrek svaren i frågesport tills solen gick upp över berget, runt tretiden. Sedan var det mer eller mindre idylliskt mest hela tiden: Elin bakade bullar och tog ett iskallt dopp, jag spenderade viss tid på kökssoffan och klappade hundar, tillsammans genomförde vi en hel del matlagning och tog så många fikapauser vi hann med. Typ så.

Nu längtar jag tillbaka till Norrland och är vansinnigt nöjd med att vi ska bila ända upp till den svenska änden på den riktiga semestern. Jag håller tummarna för att det är midnattssol i norra Sverige även om tre veckor. Någon som vet?

/Anna

Been there, done that, got the T-shirt

Hej, vi är tillbaka! Sedan lite mindre än ett dygn, och sedan dess har allting börjat snurra i högsta fart igen. Planera och öva inför två bröllop, jobba heltid, styra upp flyttar hit och dit och börja på sjätte säsongen av Grey's. Busy busy! Och smider spännande musikaliska planer för juli...

Men norrland var fint, ljuset var ljust, maten var god, sjön var blöt (och hiskeligt kall), myggen var bitska och skogen var enorm. Random bilder på skogsdunge och getter:

Fina dunbollar som växer på myrar, vet någon vad de heter?

Fina getter, heter som siffror. För det finns åttio av dem.

Vi hörs!

/Elin

Glad midsommar!

Det här med att befinna sig på en gård mellan skog och sjö är rätt så perfekt en midsommarafton. Tältet är fullt av människor, mat och allmänt fröjdigt humör.


Och musik! Det finns för sjutton musik här också. Strumpan spelar och alla sjunger för full hals.


Det är dags för tipspromenad!

/Anna

Hej från Ångermanland

Strumpan och jag har landat i den lilla byn hemma hos vår kusin. Det är härligt.

Det var rätt mulet här och där på vägen upp.

Men i kväll bestämde sig solen för att skina...

...och vi gick en sväng ner till sjön.

Vi har varit uppe sedan fyrasnåret i morse. En tupplur i bilen gills icke. God natt!

/Anna

Typografifeber

Hur en bok känns och ser ut är lika viktigt för mig som att en film utnyttjar tittarens alla sinnen för att berätta sin historia. Nu när kapitlena har fått en mer omsorgsfull rubricering, är det logiskt att de vaga idéer jag haft kring typografi tar en tydligare form.

Allt hör ihop för mig: Titeln på boken bestämmer fokus på berättelsen. Fokus på berättelsen bestämmer formen på språket. Formen på språket bestämmer avsnittens uppdelning och kapitlenas omfång vilket i sin tur bestämmer kapitelrubriker vilka i sin tur bestämmer typsnitt och grafiska utsmyckningar vilka i sin tur färgar fokus på berättelsen och faktiskt titeln på boken. På ett ungefär.

Det är inte lätt att veta var man ska börja, men att saker och ting hänger samman kan man vara säker på. I alla fall i mitt fall. För nu när jag dagdrömmer om grafisk struktur och art deco-inspirerade typsnitt, känns det som att jag får ännu bättre grepp om hur boken ska skrivas. Och ju mer jag skriver desto fler visuella delar faller på plats.

Bästa inspirationen i hur man berättar för alla sinnen kommer för övrigt från dessa herrar:



/Anna

Snart studsar jag ända upp i taket

Det här med att sitta och tänka, det är inte riktigt min grej. Jag fick muta mig själv med både kaffe och pannkakor för att jag skulle sätta mig och ta itu med redigeringen av den sista skoluppgiften, den som ska se till att jag får studiemedel nästa år och slipper vara sådär dödsfattig som jag är just nu. Nästan, nästan klar, men nu kliar det i hela kroppen att få gå och GÖRA något, i stället för att sitta och fundera över formuleringar som låter någorlunda rediga.

Till exempel att fortsätta öva på den här, och alla andra bröllopssånger jag behöver lära mig utantill idag:

/Elin

"Not yet novel-shaped"

Mantrat kommer förstås från min bästa författarinspiratör, Erin Morgenstern.
Medan jag strukturerar om hela Scrivenerdokumentet och flyttar runt texten och sorterar den i nya, fina kapitellådor och tänker ut vad som måste bort och vad som ska till för att få till den där helheten jag strävar efter, är det betryggande att veta att det finns riktiga författare som gör ungefär likadant.

Nästa gång tänker jag inte lägga tid på att strukturera berättelsen för tidigt.
Nästa gång vet jag bättre hur jag fungerar.

/Anna

Kort och gott URMAKAREN

Det är ingen hejd på mina inlägg idag, man kan tro att jag försöker ta igen den senaste tidens knappa bloggande. Men det kan också ha att göra med att jag har tid att sitta och fundera på saker nu. Och när jag sitter och funderar, resulterar det gärna i ett inlägg eller två. Bästa sättet för att sammanfatta sina tankar ju.
Och nu tänker jag väldigt mycket på min bok.
Jag tänker på början.
Jag tänker på utvecklingen hos min antagonist.
Och jag tänker eventuellt lite på titeln.
Titeln har varit en nagel i ögat från första början. Å ena sidan är det lite skönt att inte riktigt veta vad den heter, möjligheterna är oändliga. Å andra sidan är det otroligt enerverande att inte riktigt veta vad den heter, jag vill inte ha oändliga möjligheter.
Det finns ett arbetsnamn, Födelsedagen. Det är ett bra namn. Tydligt och rakt men det har absolut ingenting med berättelsen att göra. Längre.
Jag gillar titlar som är bara ett ord.
Fast jag gillar långa fraser också. De ger liksom mer.
Men ett ord är lätt att säga, lätt att förstå.
Så vilket ord sammanfattar egentligen hela den här berättelsen som jag knappt vet vad den handlar om?
Efter att ha bläddrat igenom ett par kandidater, återstår egentligen bara ett: URMAKAREN.
Vad sägs?
Till en början tror jag att Urmakaren åtminstone får ta över som arbetsnamn. Så vi får lära känna varandra, se vart det leder.

Urverket i Storkyrkan

/Anna

Vad hände sen?

En ung kvinna trippar över skolgården och fram till skolbyggnaden. En äldre man sitter innanför ett öppet fönster och de hälsar glatt på varandra och småpratar en stund. Det framgår att hon är på återbesök på sin gamla skola och hon berättar för mannen att hon ska börja undervisa där. Det är ett kärt samtal som slutar med att hon ber honom att släppa in henne så att hon kan strosa omkring och minnas tillbaka en stund innan det är dags för henne att börja arbeta. "Ensam", svarar hon på hans erbjudande att visa henne runt.

Det här är första scenen i den svenska filmen "Klasskamrater" från 1952 med Sickan Carlsson i huvudrollen. Det är en svartvit så kallad komedi och det enda jag tänker när hon förklarar sitt ärende och ber att han ska låsa upp åt henne så att hon kan snoka runt i skolan på egen hand, är att hon planerar en gruvlig hämnd. Eller ska förfalska betyg. Eller tänker stjäla något. Så himla trist att hon bara trippar vidare och minns tillbaka på sin tid som elev.

/Anna

Arg, argare, argast

Egentligen borde jag inte haka upp mig på småsaker. Men ibland är de små grejerna så stora att man hakar upp sig på irritationen över att de får ta så obegripligt stort utrymme.

Jag jobbade i butiken i går och enligt mina kollegor var det en "typisk måndag". Det var i alla fall länge sedan jag var med om så många otrevliga människor på så kort tid.

Till dig som aggressivt gormade om din reklamation med att du minsann hade en viktig presentation att förbereda vill jag säga: "Lägg ner."

Till er som köpte en våg och rasistiskt muttrade över att prylar inte är både billiga och hållbara vill jag säga: "Passa er."

Till dig som snäste åt min kollega för att han inte kom och hjälpte dig eftersom han såg att du fick hjälp av mig vill jag säga: "Verkligen?"

Använd nu midsommarhelgen till att fundera över innebörden av "som du vill att andra ska vara mot dig, ska du vara mot andra" och fröjdas lite vetja.

Själv ska jag också sänka pulsen några snäpp. Den rusar nämligen fortfarande när jag tänker på vuxna människor som helt saknar vett.

/Anna

Skriva skriva skri-iva!

Dagarna har lugnat ner sig nu. Avsevärt. Så jag funderar på bokmanuset igen.

Planen var att skicka ut hela rasket till ett gäng testläsare inför midsommar. Men nu är jag inte säker på att det är en så bra idé längre. Jag har nämligen ägnat några kvällar åt att läsa ikapp mig på Tidningen Skrivas senaste nummer. Och det är inte klokt vad artiklarna om idé- och skrivprocesser har triggat!

Framför allt har min antagonist hamnat i ett nytt sken. Himla tur, för en av mina frågor till testläsarna skulle ha varit någonting i stil med: "vad sjutton har han i boken att göra?" Nu tror jag att jag vet det. Jag tror också att berättelsen genom detta kan skruvas åt ytterligare. (Skruvas åt = det bästa, mest luddiga uttrycket i redigeringssammanhang.)

Det är dags att läsa igenom mina nattliga anteckningar, klippa naglarna (för att jag inte kan skriva när de tar i tangenterna) och skriva om hela skiten. Framförallt början. Vad ska man säga? Midsommar lär inte bli långtråkigt i år heller.

/Anna

Spotifylänk från huvudet, när kommer den?

Jag har en så SJUKT bra låt i huvudet just nu, och inga verktyg att få ut den därifrån. Varför har jag inte bara en studio stående som jag kan rusa till och ha igång inom 30 sekunder? Det måste bli prio ett för nästa boende: Studio, check! Säng, ...snart så.

Tänk långsamt, tungt, schysst beat, en låg röst och pianoklink. Right? RIGHT?

Ett stycke oprovocerad tågromantik från Nyköping och ett inlägg jag aldrig skrev.

/Elin

Humor på högsta nivå

Jobb i butiken på dagen, middag hos Syster Yster och Fotografen på kvällen. Vi äter tacos, slänger skräp, har TV-serieintro-tävling och allt möjligt kul. Chillaxar lite grann, som Anna säger!

Vi var så trötta när vi skulle handla mat så vi råkade köpa varsitt par tygskor i pastellfärger.

Som sitter ihop med gummiband, konstaterade Fotografen.

Anna diskar medan vi leker. Fast vi gjorde mat!

/Elin

Proudly presents: Boktrailer

Här är resultatet av det vi filmade på Skokloster slott en vacker försommardag. Boktrailern är till Simona Ahrnstedts nya bok De Skandalösa som finns i butik nu. Boken avslutar en löst sammanhängande triologi och vad knyter inte ihop säcken bättre än att förlägga berättelsen på det fantastiska slottet Wadenstierna?

Mycket nöje!


/Anna

När man hittar saker som påminner om ens bokmanus är det som om sakerna hittat på mig istället för tvärtom

På väg hem från biblioteket studsade jag in i en butik och kom ut därifrån med en skön klänning i mjukistyg. Men vad som verkligen etsade sig fast på min hornhinna var ett halsband.

Bild: COS

En glaskula. Har ni sett något vackrare?

/Anna

Episkt, jag sa ju det!

Eventuellt är jag så sprallig över hela grejen att sitta på bibliotek och läsa igenom mitt bokmanus med kaffe och smågodis nära till hands att jag har lite svårt att koncentrera mig. Dessutom har jag ätit lunch med Strumpan och fikat med min bibliotekarie, så dagen kunde inte varit bättre. Jo, förresten. Jag kunde ha varit piggare. Men lite slumrande i biblioteksfåtöljen har nog rått bot på det. Och så finns det ju smågodis nu, sa jag det?


Stövlarna har jag sparkat av mig, iPaden ligger i knät. Jag har inte ens tagit mig igenom en femtedel och anteckningarna kring saker jag vill ändra börjar bli plågsamt många.

Men bibliotek! Manus! Kaffe! Godis!

/Anna

Det här med att dygna

Inte förrän jag slutade i butiken i kväll, typ halv sex, vågade jag erkänna för butikschefen att jag faktiskt inte sovit mer än två och en halv timme i natt. Det är helt sjukt, men det gick. Varför jag var uppe hela natten och inte åkte hem och sov förrän solen gått upp och fåglarna och det var ljust som på eftermiddagen i Stockholm fast tomt som efter ett zombieanfall? För att vi satt i ett redigeringsrum och klippte klart en film.

Men nu är den klar.

Jag ser också väldigt mycket fram emot den första lediga dagen sedan... april? i morgon. I min föreställningsvärld kommer det att bli episkt.

Det kom dessutom ett mess med bild på ett kontrakt som innebär att jag om allt går vägen är delägare till en tomt! Fast först ska Lantmäteriet och Länstyrelsen säga sitt. Men ändå, tomt!

Allt detta passade jag på att fira i denna sommarvarma kväll under ett releasemingel för Så Tuktas En Svinpäls av debutanten Pia Davidson. (Bisarr, spännande, läs!)

Ja, Strumpan. Det blev bra. Det blev det sannerligen.

/Anna

Det blev ju bra, det här

För att bo ihop så träffas vi inte särskilt ofta, bästisen och jag. Men när vi väl gör det blir det lyckat!

/Elin

Nej, men, om man skulle ta och låtsas att det är sommarlov och gå ut med en filt, en bok, lite mat, en god vän och en flaska jordgubbsvin? Vi säger så, då.

/Elin

Nervositet, ångest och... ordvitsar?

- Sällan har man haft så roligt under ett antagningsprov, konstaterade vi sex som var kvar igår eftermiddag i processen att söka till körlärarutbildningen.

Och faktiskt, det är nog den roligaste sökningen jag varit med om (särskilt efter den här vårens sammanbitna gatlopp mellan de olika musikhögskolorna). Vi var ett skönt gäng som hängde utanför provrummet och väntade in varandra, skrålade barbershopdängor och skrattade så våra nervösa mellangärden till slut var tvungna att slappna av. Och jag tror att det gjorde skillnad, för när resultatet publicerades i morse visade sig att vi alla var godkända på provet. Även jag!

Då återstår bara de tre delproven i grundläggande behörighet...

Vi avslutade dagen med en gruppkram. Jag tror att jag vill gå här.

/Elin

Saker på lut, berättelser vill ut

Jaha ja. Då var man igång med nästa berättelse. Bara sådär.

Eller igång och igång, jag har krafsat ihop en kort lista med böcker som vore bra att ha som bakgrundsinformation innan jag skriver.

Texten finns redan till stor del. Det är ett romanprojekt jag stretade på med innan jag tvärt slutade och istället började skriva på projektet som jag länge kallade "Födelsedagen" men som just nu heter just ingenting. En bok har det ju i alla fall blivit, om än ofärdig. Men skit i det nu.

Det ny-gamla projektet har haft en karaktär och en plats och en tid. Men det finns en annan plats i en annan tid jag länge velat skriva om, fast jag inte vetat hur. Och nu bara: min gamla karaktär får göra en tidsresa och landa drygt tjugo mil västerut jämfört med ursprungsidén. Blir alldeles pirrig av bara tanken på att skriva om en verklig plats. Vilka friheter får man ta sig? Hur mycket fakta kan jag strunta i? Ska bli mycket spännande att upptäcka. Och förmodligen frustrerande, men nu fokuserar jag på det roliga.

Kanske ska jag rentav smygstarta berättelsen, utforska miljön och människorna i den, i en novell? Hemmets veckotidnings oerhört generösa novelltävling har deadline den 1 augusti. Generös, med tanke på att ämnet är fritt! Ja, då var visst den här sommaren också räddad.

/Anna

Nya äpplen

Somliga här hemma är mer exalterade än andra över Apple´s presentation av nya produkter. Själv börjar jag bli aningen stissig över det faktum att jag kanske kanske kanske har med mig en lättare, smartare och snyggare MacBook redan till Skåne-resan i sommar!

Tänk bara vilka mästerverk det kan bli när man inte behöver bekymra sig om världsliga saker som till exempel batteritid. Yeee-haaa!

/Anna

Bara några dagar till nu...

Just när jag trodde att mitt hektiska schema skulle börja lugna ner sig, visar det sig att jag bokat in flera dagar i butiken. De behöver hjälp och vem är jag att säga nej? Det är bara det att jag SAMTIDIGT måste göra en återkoppling för annat jobb. Återkoppling betyder att man ringer runt. Ingenting man gärna kombinerar med att plocka varor eller blanda färg och sånt. I och för sig ser jag framför mig hur jag smiter in på lagret och är otrogen med det andra jobbet när det är lugnt i butiken...

Närå, återkopplingen ska ske i lugn och ro nu, innan jag åker in till stan.

De överlånga arbetsdagarna är ännu inte till ända.

/Anna

Jaha, är det i morgon jag ska göra provet som kommer att avgöra min framtid? Jag ser ett till avsnitt då.

JAG BLIR GALEN PÅ MIG SJÄLV!

Mvh,
Arbets-, studie- och hemlös i höst.

/Elin

Prinsessbröllop ur Lillstrumpas fotoalbum

Inte en kotte i butiken idag, däremot en handfull kunder (ha! ha!). Och några fotografer, som passade på att inhandla trappstege till kortegen. Jag tog vägen förbi slottet efter jobbet:

Jag stod ett tag och trängdes med resten av Stockholm för att få en glimt av brudparet, men  sen kom jag på att jag tycker att hela grejen är ganska löjlig. Inte att de gifter sig alltså, men att tusentals människor de inte känner ska stå och titta på. Så jag gick mot tunnelbanan...

Men vad är detta? En musikkår? You've got my attention!

De ställde upp i Kungsträdgården och rev av en marsch. Dagen är gjord! Sen marscherade de vidare mot paradgatan, där de stämde upp i publikfrierier som "Stockholm i mitt hjärta" och "Love lifts us up where we belong". Tappade lite cred i mina öron, men de har ju fortfarande fina hattar.

Någon prinsessa såg jag inte, men hon syns nog bättre på TV ändå. Fin dag!

/Elin

Sommar, sol och inneråttor

Vad menar hon? Är det tal om inner-åttor, som skulle kunna vara en beståndsdel i någons slags fysisk ekvation eller möjligtvis en golfterm?

Nej, naturligtvis talar jag om inne-råttor, närmare bestämt en inne-råtta som är jag. Vill inte gå ut i solen och njuta av det vackra vädret. Tycker inte om vackert väder, förutom när jag har en anledning att vara ute, vilket jag inte har. Vill bara titta på TV-serier (solen blänker på skärmen, jättejobbigt) och kanske slå till på en film, det är ju ändå fredag. Punkt slut.

/Elin

Grattis på Nationaldagen!

Här står vi på ett studentklibbigt McDonaldsgolv mitt i natten och försöker känna oss dekadenta.


Det syns inte på bilden, men vi är båda lite röda om nosarna. Sommaren är här!

/Anna och Elin

Nu ska jag bara le och inte tänka på att det gör ont i precis hela kroppen

Jag gjorde det! Överlevde inspelningsdagen igår, alltså. Och det med bravur. Är mycket nöjd med min insats att koordinera, kommunicera och bära tunga grejer.

Idag bjuder jag mina butikskollegor på överblivet filmfika för att de ska ha överseende med att jag ser lite trött ut.


/Anna

Lureena gör succé på St:a Clara

Så sjukt kul vi hade! Lagom stor scen för första spelningen, lagom stor och fantastiskt engagerad publik  (bestående av ca 10 vänner), svängigt och glatt och, konstaterade vi, välrepat.

Men att en person i publiken efteråt berättade att hon blev väldigt berörd av sången som jag har skrivit, det var nog bäst av allt. Det går jag igång på.

Av uppenbara orsaker kunde jag inte fota medan vi spelade...

/Elin

Sommarlov!

... Och dags att börja ta tag i saker. Sortera ett års löneavier/räkningar/allmänt viktiga papper (för ja, jag har slutat vara vuxen under ett års tid), hitta någonstans att bo, sälja lägenhet, städa...

Men yey! Sommarlov!

Och i kväll klockan åtta spelar vi på St:a Clara. Kom dit om ni är i trakten!

/Elin

Okej, jag dagdrömmer väl lite rent allmänt om jag ska vara ärlig

För en gångs skull har jag tokfastnat för en Eurovision-låt. Det har inte hänt sedan... Lizette Pålssons "Som om himlen brann" 1992. Typ.

Anouks låt är förstås någonting helt annat. Särskilt den här versionen. Den är så överjordiskt bra att man inte skulle tro att det är hon som sjunger på riktigt om det inte vore för harklingarna. Sången är som tagen ur en matinéfilm från femtiotalet. Fast liksom... mer. Jag kör den på repeat i mitt huvud.

/Anna

Novelldrömmar

Det var visst någon som nämnde helgen..

Själv jobbade jag i butiken och när jag inte var där, klippte jag film. Ungefär så.

När vi gick och la oss vid klockan tre i söndagsmorse var det en sådan där perfekt försommarnatt; ljust, ljummet och fåglar som kvittrade. Det kändes som om vi varit ute och svirat. Det var fint.

Veckan fortsätter idag och jag tänker lite på att jag vill skriva en novell till en tävling. Mellan telefonsamtalen för att hitta en inspelningsassistent, medan jag pillrar med logistisk planering, tänker på hur fint det vore att kunna sätta sig och helt planlöst uppfinna en berättelse som är lagom stor att passa i ramen för en novell.

Hög tid nu att fortsätta med förberedelserna inför inspelning imorgon. Vi ska till ett slott igen! Och där borde det finnas upplägg för en intressant novell...

/Anna

Var det någon som sa helg?

Swisch, swisch, sa det bara. En underbar lördag med långfrukost på balkongen och trams med Syster Yster och en svettig söndag i kulturskolans tecken med rekvisitaroddning, biljettförsäljning och inkastning av nervösa 12-åringar på scen.

Har råkat glida in i sommartillståndet, där alla dagar är helg och man kan vara uppe hur länge man vill och lyssna på fågelkvittret, så det blev en smärre chock när klockan ringde idag. Men, bara en dag kvar och i morgon är det konsert!

/Elin

Som jag, fast bättre

Under nattjobb kan det hända att saker och ting ballar ur en aning. Fotografen och Lillstrumpa blev till exempel löjligt överens när jag råkade säga att hennes röst låter lite som min, fast bättre.
- Såklart, det är ju sån jag är. Lite bättre, konstaterar Lillstrumpa.
- Liksom version 2.0, nickar Fotografen med kännarmin vid redigeringen.

Jag får väl helt enkelt skylla mig själv för öppet mål.

Vad vi gör? Spelar in voice over till bokvideo! Snart ska vi titta på resultatet. Då visar det sig om det blir en röst. Eller om vi får jobba med textskyltar istället...

Kul har vi i alla fall. Mestadels alltså.


/Anna

Dagen efter-koman

Idag är dagen jag längtat efter hela veckan. Dagen då jag inte har något att göra (förutom att tvätta, städa och skriva klart ett arbete men whatever, jag behöver inte gå hemifrån!).

Avslutningskonsert igår, bejublad med stående ovationer av vänner och familjer. Den ettåriga utbildningen är i stort sett över, när vi samlade oss efter nedriggningen började sentimentaliteten krypa fram. Avslutningslunchen på måndag kan bli en tårdrypande historia, men själv är jag redan långt fram i tankarna. Gig med Lureena nästa vecka, sommarjobb, sista antagningsprovet, hösten...

Jag har aldrig varit så mycket för att se tillbaka. Det här året har varit utvecklande och förberedande, men också sömnigt och frustrerande. Jag längtar efter att komma igång, att spela med sjukt duktiga musiker som får mig att skratta av utmaningen att försöka hänga med. Att lära mig saker. Att sucka desperat över  tjocka böcker som jag inte riktigt förstår. Att ta mer plats, inte bara hänga i bakgrunden.

Det är dags.

(Med reservation för om jag inte blir antagen och får jobba på bensinmack nästa år i stället, då kan ni bortse från det här inlägget.)

/Elin

Grattis på första juni!

Somliga är på väg till stan för att springa marathon, andra för att jobba i butik. Om jag inte minns fel, brukar alla tjugotusen-nånting löpare passera på gatan utanför. Det brukar vara fint.


/Anna